Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hustrui*na. Båda syskonen tycktes vilja i all stillhet taga
avstånd från faderns stoltserande, åtminstone för egen del
undandraga sig det uppseende, han på alla sätt framkallade. —
Vinterblåsten ven med makt, så att den långa, svarta
människokedjan sviktade. Unge Petrus Samuels vitgula hår
flög om hans tinningar, som skulle det slitas bort, och hans
blekhulliga kinder skiftade i blåviolett. Men det egendomligt
kloka, förlästa gossansiktet uttryckte nu med en ofrivillig
grimas en gnagande och kväljande leda, som tycktes göra honom
likgiltig för köldens bitande skärpa såväl som för hela den
sorgefest, vari han deltog. — När man hunnit in i den
vitrap-pade kyrkan, som klätts med granar, och prosten Somling
ståtligt svept i sin prästkappa steg fram till den i koret
paraderande lilla kistan, och allas blickar andaktsfullt riktades dit —
sänkte kandidaten sitt huvud och förblev under hela akten
stående så med blicken mot golvet, som för att intet se. Men
man kunde ju mycket väl tro, att han lyssnade så mycket
uppmärksammare. —
Begravningsmiddagen med dess många, lantligt stadiga
julrätter hade tina t upp de av kyrkvandringen frusna gästerna.
Man började litet varstans längs de genom halva huset
uppdukade borden tala om saker, som hörde det vardagliga till
eller åtminstone hade föga med den nyss jordade
kontraktsprosten att skaffa. Det blev då en halvt generad, halvt
motvillig tystnad, när prosten Somling mödosamt reste sig och
knackade i sitt glas.
— Vid griften hade han för den kalla väderlekens skull
sagt endast några avskedets ord till den hädangångne och en
tröstande maning till tålmodig undergivenhet åt hans närmaste.
Nu ville han göra sig till tolk för den djupa tacksamhet, som
samtliga närvarande och alla kyrkans sanna vänner måste
ägna en sådan arbetare i Herrans vingård, en sådan herde och
väktare, som den man, de nyss ledsagat till den sista
sabbats-vilan. — — — Schaaf hade i liv och död, i stort och små^tt
varit ett mönster för dem allå. Vår och en hade outsägligt
mycket att lära av honom. Sina redan grånade ämbetsbröder
hade han givit ett ovanskligt föredöme i trohet och nit,
ödmjukhet och fromhet. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
