- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1920 / 29, Författare från 1900-talets början. 2 /
101

(1921) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Han gör det, ja, sedan förra terminen, bekände fadern
i lätt vemodig ton, men inom sig högst smickrad av att saken
dryftades.

— Nå, inföll den lille värden, ängsligt plockande på sina
prästkragar, arbetet går före allt.

— Mycket riktigt, kära Yattling, stönade Somling gillande,
och arbetet är sin krona värt. Jag hoppas också att det
stipendium av vår dyre Schaafs vackra donationsfond, som min
Petrus Samuel nyligen erhöll, både har glatt och eggat honom.
Men — men som sagt, det har annars städse i vår familj varit
sed att de bortavarande sönerna —

En piga med tebricka störde det viktiga samtalet.
Somling bevakade med obehärskad spänning sin rätt att bli
serverad direkt efter biskopen. Denne tömde hastigt den heta
drycken och sade med ett fint, lätt mästrande löje i
munvinklarna: — Låtom oss tro gott om de unga, men likväl icke
vänta oss för mycket av dem. Deras tid kommer. —

Gamle Somling stirrade först oförstående över sin kopp,
nickade sedan litet trögt, som för god ordnings skull.

Från en vrå avläste hans dotter var min och skiftning
i hans feta, rödflammiga drag. —

Biskopen hade rest sig ur soffhörnet. Hela sällskapet
lydde signalen. Somling gurglade i sig teet och kom med en
våldsam krystning på fötter igen. Så slog han biskopen och
värden på skuldrorna och sade, såsom något självklart och
odisputabelt:

— I dag tjänstgör jag förstås för altaret, mina käre. —
Den nyutnämnde kyrkoherden svängde oroligt hit och dit.

— Hm! Ja — det vore ju––––-men —

Biskopen vände sig bort för att slippa svara. Vice pastorn
hade hört frågan, sett de andras bryderi och kom nu fram
och svarade med en ursäktande liten bugning:

— Förlåt, farbror Somling, pastor Fuchtel här och jag ha
blivit anmodade att gå för altaret i dag. Och han visade med
en åtbörd på den unge prästen, som med honom druckit sitt
te på verandan.

Somlings blick flammade.

— Du och pastor Fuchtel! — och — vasa? Den stackars

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:44:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl2/29/0101.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free