Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Jag känner mig så rörd! svarade fru Unæus.
Halvklädd gick byggmästarn fram till henne och tog
hennes ena hand.
— Är du rörd? sade han.
— Jag skulle egentligen vara ond på dig, för att du är
feg, men jag kan inte.
— Nej, det kan jag väl tro! sade byggmästarn.
Då sågo de på varann.
— Fy fan, vad du är ful, Sofi! sade byggmästarn.
Då lade hon sig i hans famn, och han sade:
— Men nu får du stå vid ditt ord!
— Att befalla i huset? frågade fru Unæus.
— Ja! sade byggmästarn.
— Ja! svarade fru Unæus. Det lovar jag.
Därefter klädde sig byggmästarn, och sedan åt man middag.
Nu var himlen ren och blå, och vindarna lekte kring
gatorna, där de voro hemvana sen gammalt, och solen stod i
väster och nickade belåtet, och hela trakten ångade och
doftade, och det var en sådan behaglig ro i aftonen.
Byggmästar Unæus och fru Unæus gingo ute i trädgården
och inspekterade, och de voro milda som aftonen.
Men de voro inte riktigt samma människor, som de varit,
när solen gick upp. De hade blivit lite förändrade. De hade
kommit att ett ögonblick se in i varandra; fru Unæus hade
sett, vad byggmästarn hade i hjärtat; och byggmästarn hade
sett, vad fru Unæus hade i hjärtat.
Det var betydligt, tänkte han, vad hon är kraftig!
Och hon tänkte: nu äro möblerna mina!
Det var ju egentligen, från början, byggmästarns möbler,
och fru Unæus hade känt en viss respekt för dem, liksom för
ett slags släktingar till byggmästarn. Men nu hade
byggmästarn med en enda gång blivit så liten, så svag och så
obetydlig, trots allt, att dessa släktingar inte längre betydde något,
om de ville ta parti för honom.
Möblerna äro mina! tänkte fru Unæus förnöjd och
klappade byggmästarn på armen.
Det skymde redan. Allt var så grönt, att själva skymningen
bredde sig som ett grönt flor över hus och buskar och gator.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
