Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ur TOMAS LACK.
DEN BRUNA KOSTYMEN.
I.
Nu hade Tomas Lack lämnat barndomen bakom sig, och
nu kallades han herr Tomas och hade långa byxor samt gick
i 6: 1. Alltsen han blev fritänkare, hade han också vänt sina
ögon ut mot världen, och hans mor frågade honom stundom,
vad han tänkte bli, men det visste han inte.
Han fick numera patron Lacks avlagda kläder och därmed
började för honom livets större och allvarligare sorger och
bekymmer.
Va hundra gubbar! sade patron Lack, då han märkte sin
sons dystra ansikte. Duger inte kläderna åt herrn? Är det
något fel på dem? Se här!
Med dessa ord gnuggade han tyget mellan tummen och
pekfingret.
Känn bara!
Tomas kände.
Duger det inte åt herrn? Va?
Jo, naturligtvis! svarade Tomas saktmodigt, men han
hade annars en ganska avgörande grund för att tycka raka
motsatsen, och det var hans numera ägande känslor för Ida
Skedin mitt över gatan.
Sedan urminnes tider var det regel i Öbacka, att då man
blev gymnasist, så måste man också bli kär, och Tomas hade
icke undandragit sig denna tribut till traditionen, utan han
älskade Ida.
Nu trodde han, att Ida skulle märka, att han bar patron
Lacks avlagda kläder, och däremot uppreste sig allt i hans inre.
Han hade isynnerhet svårt med en blå överrock. Hur
kunde man nu också göra en överrock av blått tyg ? Alla män-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
