Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vad tänkte hon på? Vad såg hennes själ och mindes?
Tomas kände, att han dansade en underlig fransäs med
skuggor och minnen, ingen sade något, stolarna voro mycket
tysta och allvarliga, och Tomas’ halvsyster hade genom dansen
kommit ihåg, hur gärna hon ville bli gift, och Tomas tänkte
på de nya kläder, han fått löfte om till balen.
Och så lärde sig Tomas Lack fransäs av skuggor, stolar
och fantomer.
Och så var det kläderna!
Men du bjuder naturligtvis Ida! sade halvsystern.
Ja, det gör jag! svarade Tomas, men patron Lack tog
honom med sig till klädeshandlaren för att se på tyg. Han
gnuggade hela lagret mellan tummen och pekfingret, hade
skjutit glasögonen upp i pannan och snusade ur
klädeshandlarens dosa, sedan snusade klädeshandlaren ur hans, så drogo
båda fram ett par jättelika röda näsdukar, som nästan nådde
till golvet, böjde sig framåt emot varandra och utstötte
samtidigt en så fruktansvärd trumpetstöt, att butikrutorna
skall-rade, och så sade patron Lack:
Ja, det där bruna bestämmer vi oss för, då, som sagt var!
Och då suckade Tomas.
Var det nånting! undrade patron Lack och snurrade som en
blixt helt om och fäste sina svarta flammande ögon på Tomas.
Nej! sade Tomas stillsamt.
Tyget är charmant! sade patron Lack. Ta det bara och
gå ut till Anna, så syr hon åt dig! Och därmed punkt!
Vid denna order trängde sig gråten i Tomas’ hals. Varför
skulle han aldrig få så som hans hjärta längtade? Varför
skulle han alltid av ödet tvingas att på alla sätt vara olik alla
sina kamrater? De fingo allesamman sina kläder sydda av
ordentliga skräddare och fingo ha svarta kläder till balen,
men han ensam skulle ha bruna och skulle få dem sydda av
en sömmerska, som naturligtvis inte visste, hur sista modet var!
Så tung var Tomas Lacks väg till lyckan.
Men han löd, tog tygpaketet under armen och begav sig
bort till sömmerskan; och hon tog mått och skrev upp.
Säg, Anna! sade Tomas Lack. Tror Anna, att tyget ser
mycket brunt ut i lampljus?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
