Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På dessa soffor sutto damerna.
Vilken syn för unga ögon! Vilken fest och glans! Vita
klänningar med blåa sidenband bildade den kompakta fond,
mot vilken några röda klänningar och några blåa klänningar
avtecknade sig.
Och håret hängde i alla kulörer ner från damernas huvun,
där var spanskt svart och det blondast blonda, där var brunt
och cendré, och hur det än var, vackert var det, alltsammans.
Under fanan samlades kavaljererna i en stor flock, under
ständigt tummande på handskarna, och främst bland alla var
ordföranden, lång och smärt och finnig, idealet för en ordförande.
Där var också Tomas. Han stod lite för sig själv, och han
föreföll liten och späd, hans bleka ansikte syntes olivgrönt
under det korpsvarta håret; han liknade icke sina kamrater,
han var en ensam art för sig. Det föreföll från läktaren, som
om han inte riktigt skulle känt sig hemma bland de andra.
Franske lektorn, som var den snällaste av lektorerna, gick
under aftonens lopp fram till honom, lade sin hand på hans
axel och pratade med honom, som om han tyckt synd om
honom; och ett var då visst cch säkert, han spelade ingen
framträdande roll under balen.
Den allmänna uppfattningen på läktaren gav sig också
klart rog till känna.
Har du sett på hälsicke! utropade Kalle Bistock, som satt
där och troget följde sin vän Tomas.
Va? frågade Pippi, som satt bredvid honom.
Ida ger tusan i Tomas!
Detta utrop fälldes under supén. Förklaringen var den,
att Ida fick äran sitta vid — ordförandens sida, medan Tomas
och de andra 6:1-orna fingo svälja skammen och utan damer
äta ensamma för sig.
Hörru du, Pippi! sade Kalle Bistock. Vet du vad?
Nej?
Jag ska tala med Tomas.
Om va?
Va i hälsicke! Vill hon gå med karln på bal, så är det
hennes fördömda skyldighet att äta i hans sällskap och inte
ge sig i lag med 7: 2-orna.
9. — Nationallitteratur. XXIX.
141
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
