Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men den stora lycka, Tomas trott sig skola få av denna
bal, var fanns den?
Inte hos honom åtminstone!
Och han stod länge och tänkte på ett gåtfullt problem.
Ida lovade mig att vara trogen, tänkte han, och ändå ser
hon inte åt mig, utan är bara med ordföranden. Anna Hökert
däremot, som inte lovat mig nånting alls och som inte är
bekant med mig, hon ser på mig jämt... Är det kanske hon,
som är kär i mig? Och är Ida kanske inte kär i mig alls?
Men plötsligt mindes han sin bruna kostym, och då kände
han en hetta över hela kroppen och begrep med ens
alltsammans.
Ida skämdes för honom, och Anna Hökert tyckte synd
om honom.
Och balen var förstörd.
VI.
Följande dag vid frukostbordet frågade halvsystern, om
han hade haft roligt på balen.
Nej! svarade Tomas.
Men varför det? frågade systern. Det måtte vara ditt
eget fel, för jag har ännu aldrig hört någon människa, som
haft tråkigt på en gymnasistbal.
Nej det får jag säja! sade modern också.
Ja, men jag hade det! invände Tomas.
Då var det ditt eget fel! upprepade halvsystern.
Nej! sade Tomas. Det var inte mitt fel!
Vems då?
Ingens.
Men nånstans måste väl felet ligga, ändå!
Ja.
Nå, var?
Hos den bruna kostymen.
Nej, vet du, Tomas, nu är du barnslig! sade halvsystern
och skrattade.
Jag är inte barnslig, svarade Tomas, men det är omöjligt
att ha roligt, då man är olik alla andra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
