Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■—■■■in. . —— ■ —■ ■■ " m ■ ■ i :
Sven Lidman
NU HAVA VI TROTSAT SÅ MÄNGEN STORM...
Nu hava vi trotsat så mången storm
att vi längta till lugnare vatten —
från världens växlande färg och form
till den vida, vilande natten.
Det ljuvaste gift och den bittraste lust
våra törstande läppar fått smaka;
nu längta vi åter till hemmets kust
mot drömmens stillhet tillbaka.
Väl kändes det ljuvt att i stridens glam
få gripa faran vid strupen,
men de starkaste känslorna stiga dock fram
ur de stora, stillnade djupen.
* * *
AST Y AN AX.
Smärtans och tår ar nes son, förbleknade du, Priamid,
barn av en lidelses natt, länk mellan dagar av strid —
närd av Andromaches gråt, sorgernas senfödda barn,
Pareen i gryningens stund skurit ditt livsödes garn.
Lycklig du är som ej ung fördes till främmande gård
för att föraktad och glömd lämnas åt trälarnes vård:
ve, Andromache bär främmande kedjors guld,
främling i fiendeland blev hon en främmande huld.
Men i din tidiga död minnes du endast det bröst,
som under barndomens sol skänkte dig näring och tröst,
ser du i minnet allen fadern, som skönvuxet stor
än som en hjälte alltjämt väldig i sagorna bor. —
Barn, som i bleknade drag burit förgängelsens glans,
vräkt ifrån Ilions torn, stungen av segrarens lans,
prisa ditt öde, som dock lät dig förgås med din stad,
sluta som modig och fri friborna konungars rad! —
–––*–––-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
