Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
g o ...0* ../Q -^> o Q Q• o • • Q
där han snabbt återföll till sina forna Uppsala vanor: helan,
halvan och tersen till frukost och middag, till eftermiddagen
mahognybrun toddy och brädspel med en tystlåten och
likasinnad medspelare — till kvällen ölost med loppsup.
De små inkomsterna voro tillräckliga för de enkla
levnadsomkostnaderna, och Johan Theodor skulle slutat sina dagar
i ro med det lilla slaganfallet under pågående brädspel, därest
ej olustkänslorna vid att se främmande ansikten och motviljan
mot ombyte hade kommit honom att längta till en trofast
städerska på livstid.
Den lilla dubbletten på Fredsgatan var hyrd av husets
ägarinna, en burgen hökaränka, Amanda Julia Björkbom, född
Timelén, av en ålder närmande sig de fyrtio och av ett
anseende och en dygd, välrenommerade som hennes lybska skinkor
och charkuterivaror. Som hon icke blott kunde tillhandahålla
kunglig sektern bostad och städning, utan även genom ett gott
bord befria honom från besväret att två gånger dagligen
uppsöka matstället och där onödigt ondgöra sig över tråkiga nya
gäster och oduglig uppassning, blev hon Johan Theodors ideal
för en hustru.
Eller — som han formulerade problemet för sin ilskne
broder och moraliske förmyndare, amiralen: —
”Hon blir en bekväm samleverska och ett ovanligt gott
kök.”
Baron Gerhard hade svurit, rasat och förskjutit sin yngre
broder, som tog exkommunikationen med fullkomligt
jämnmod och ostörd sinnesro. —
Julia Björk bom hade sett upp till sin man, om ej som
till ett högre väsen så dock som till en ande av ovanligt hög
rang. Hon var imponerad av hans böcker, hans bildning, hans
brädspel och hans belevade talesätt, vars ironiska innebörd
hon aldrig blev mogen att förstå.
Johan Theodor var icke heller någon vanlig döddansare.
Under hans naturliga tröghet slumrade ett gott huvuds
borgerliga skepsis, han ägde en gammal kalenderbitares systematiska
minne, och han hade adelskalender, statskalender och svenska
arméens anciennitets-, tour- och rangrulla som kvällslektyr till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
