Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
<! ■- ■ . ■■■■—- -—- ........................■ ■ ■■—■■ ■ u’j
Sven Lidman
tjugu — maximom — och nu sel jer den schlingel det för
hundre-trettio!
Pass mal auf — vi få heter av den Silfverschtål, fast han
ej är en grefe.”
Den gamle Abraham Herners väsentliga invändning mot
hans sondotters giftermål med hovrättsnotarien Henrik
Silfver-stååhl hade varit att den blivande mågen ej var greve. Skulle
man gifta en Abrahams dotter med en svensk adelsman, så
borde det åtminstone ha varit en greve — det högsta märket
på marknaden — och ej en simpel adelsman.
Den åldriga Sally har suttit lyssnande:
”Den schtore — fete —■ med bengsinnén.”
”Just han” — Abraham drar en jättegäspning och börjar
kläda av sig. ”God natt, Sally.”
”Herren bevarar de rättfärdiges sömn.”
Den gamla rultar o vigt men ljudlöst ut ur rummet, och
Abraham Herner stiger upp i den låga, väldiga
mahognysängen.
Han sträcker sig, ordnar allt för vilan och ser sig till sist
omkring i rummet med samma sälla känsla av ro och trygghet
som han varje kväll känner här — en segerstämning, åt vilken
medvetandet av den vederkvickande sömnens närhet ger en
mild, olympisk ro.
På den motsatta väggen mot hans huvudgärd hänger en
gjutgodstallrik med två krönta huvuden.
Det är det sista Abraham Herner ser av sitt rum, när han
somnar om kvällen, det första, som möter hans klara bruna
ögon om morgonen. Den är en fetisch han tillber, och när
högmodet riktigt rider honom, kallar han tallriken sin
adliga sköld.
Yad den betyder i hans liv och varför den hänger på denna
hedersplats det berättar den gamle ständigt för sina judiska
vänner och fränder — skrytande och skroderande som någonsin
en gammal miles gloriosus över sina ärr och den rostiga
huggvärjan på väggen.
Men medan den ljuva och kraftgivande sömnen sluter den
gamle vandringsmannens ögon till lugn och drömfri slummer,
må vi erinra oss gjutgodstallrikens historia. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
