Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att nu du tjuter, fula Pulcinella?
Och Capitano, stor i skryt och ruckel,
hur är ditt mod, där skotten smälla,
du ger ju upp och darrar blek och skral
för samma turk, du slog i tusental...”
Nu voro plötsligt både måne och stjärnor försvunna. Samma vilda väder,
med vilket sjörövaren kom farande, kastade sig över felucken och de
arma komediantema.
Ja, så kom där en natt av den vildaste nöd,
då sciroccon väste och Adria sjöd,
och mittför den svarta korsårens stäv
en handfull män i en rutten feluck
fingo pumpa i ett under dubbla rev.
Vår Harlekin låg där med skälvan och suck
i brokiga klutar, styva av salt,
och lovte madonnan i Bergamo allt. . .
Tills äntligt den rödaste sol stack opp
över klippor och fort på Korfu . . .
då rann synden ånyo till i var kropp
men mest hos Harlekins fru,
ty knappt var hon pudrad och hunnen i hamn,
förrn hon gav Pulcinella de ömmaste namn.
Evviva commedia! Flöjter och vin!
Här dansar den hornprydde Harlekin;
han sätter sitt träsvärd i pant för ett rus,
men madonnan får vänta på krona och ljus.
Och här ha vi tillbaka Dottores latin
och Fracassas heroiska mod!
Och vem säljer sin själ för en blank sekin?
Pantalone, gott folk, i sin bod!
Med alla de stygga spratten
går spelet, ni dockor sju.
Och tog er ej turken om natten,
så leva ni väl ännu.
13*
211
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
