Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
V.
KOPPARKITTELN.
Det var midsommartid och om två dagar skulle bröllopet
stå på Åsen. Utför backarna neråt byn kom en ung kvinna
körande med ett flyttelass, det var Hanna, som lånat märren
av far, för att skjutsa sina ägodelar till det nya hemmet. En
liten blå kista stod bredvid henne på framsätet och bakpå
en stor gråmålad med platt lock och stora järnbeslag. Den
var då hederligt rymlig, och ingen kunde veta, att den inte
var full, tänkte Efraim. Ovanpå kistan låg en säck med
sängkläder, och för resten innehöll lasset en trebenapanna, två
vävskedar och två levande hönor. I den lilla kistan hade
Hanna sin personliga utstyrsel, allt namnat och med virkade
spetsar jämte ett klänningstyg, som mor under heta tårar
klippte ner ur väven kvällen före tredje lysningsdagen. I den
större kistan låg åtskilligt av det, som suttit i mors vävstol
och legat på mors bleke de sista åren, lakansväv och
hand-duksväv, drälldukar och servetter. Fast det var till ett rikt
hem Hanna kom, hade den gamla mor Fia i Mellangärden
varit mån om att sonakvinnan skulle vara väl försedd. — Jag
hinner väl ställa mig själv, det som fattas, hade Hanna sagt,
men gumman hade genast med många ord överbevisat henne
om, att det skulle bli omöjligt, när hon också måste hjälpa
till med att sköta boden. — Men ni hann ju så mycket själv
i unga dar! — Hann jag? Som aldrig hann någonting!
— Ni sa själv häromsistens att huset var naket, när ni
kom dit.
— Jag har nog reda på vad jag hade med mig, och det
ska skrivas på mig, så mycket ni vet det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
