Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
• - — ■■■ ™—..... — »w 11 t — —■ 1 ’■ — ■»
Gustaf Hellström
Han gick omkring i sitt arbete och undrade för sig själv.
— Men varför ska det behöva gå henne illa? Varför
ska just hon förstöras. Hon som var så liten och spenslig
och inte hade händer och krafter som de andra att försvara
sig med? Varför skulle över huvud taget någon behöva gå
åt helvete?
Dick tänkte på sin far. Han hade gått raka vägen dit,
hur slingrande hans stråt än hade synts. Men han var karl
och borde ha vetat bättre. Mary var bara en liten kvinna.
Han tyckte sig ibland kunna se, hur det runt omkring henne
lades planer, sattes ut giller för att fälla henne, hur hela
mankönets lömska, lurande driftliv stod gömd bakom en husknut
för att en vårkväll, då månen gått i moln, rusa fram och böja
henne till marken efter ett par skrin och ett litet ynkligt livtag.
Det brann för hans ögon, när han såg den synen framför
sig. Någonting darrade inne i bröstet på honom, darrade av
beskyddarens vilda planer och sorgsna ömhet.
— Varför ska det gå dig illa, du som har ett så klingande
skratt. . .
Men det skulle inte ske! Inte så länge han fanns kvar
på gården. Han skulle hålla sitt öga stadigt på henne ...
Annandag jul brukade herrskapet ge en dans för
gårdsfolket. Det var Marys första vinter på gården.
Där fanns mycken mat och starka drycker, som Dick inte
rörde. Snart slutade han också upp att dansa, satte sig i ett
hörn och följde Mary med ögonen. Hon var ständigt i farten.
Hennes kinder brände, ögonen glänste med en farlig glans.
Karlarna skockade sig omkring henne. Där var sprit i deras
hjärnor. Den stadiga, starka bondinstinkten hade gått hem så
gott den kunde och lagt sig att sova. Nu var det fest och
helgdagslustar. Man började handskas en smula hårdhänt och
fräckt med henne, som om man ville ha bekräftelser på alla sina
misstankar. Och bekräftelserna tycktes skänka tillfredsställelse.
Det var inga vackra skratt som höjdes kring Mary.
Fruntimmer na viskade med varandra och började ge henne blickar.
Fram mot tolvtiden kommo några av de unga herrarna
dit ner från corps-de-logiet. Det var släktingar och vänner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
