- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1920 / 29, Författare från 1900-talets början. 2 /
242

(1921) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hon hade tre röda middagsrosor fästa vid barmen, vissna,
med bladen virvlande mot golvet, när hon svängde kring eller
när de krossades mot kavaljerens bröst. Dick såg ej på de
andra, ville inte möta ögonen från dem som stodo och hängde
kring väggarna. Också de hade fått något hotfullt i blicken.
Men om hotet gällde Mary eller hennes kavaljerer var ej lätt
att se.

Plötsligen hördes där ett gällt skratt. Mary hade fallit
omkull med sin kavaljer. Hon hade svårt för att resa sig.
Men hon fortfor att skratta, högt, lössläppt. Mary hade druckit
för mycket... Det blev dödstyst. Fiolen stannade. Marys
skratt tog livet av alla ljud. Ingen av dem, som klädde
väggarna rörde sig. De sågo på sina fötter .. . gåvo varandra
besvärade, skygga blickar . .. hostade till ett slag . ..

Dick satt alldeles stilla. Mary, Mary, ropade det inom
honom. Hans tunga rörde sig innanför den hårt
sammanpressade munnen: hon är full, Mary är full. . .

Hennes kavaljer och en annan herre sökte få henne på
rätt köl igen. De skrattade, men en smula förläget. Till slut
kom hon upp. Fiolen gnällde på nytt. Hennes kavaljer tog
henne åter om livet . . .

Men då var Dick framme. Han lade sin hand på den
frackklädda armen:

— Nu får det vara slut med det här skojet. Flickan har
dansat nog nu, ser inte herrn det?

Fiolen tystnade. Där gick en rörelse genom karlarna.
De sträckte på sig ett slag. Händerna knötos i deras fickor
som för att göra sig i ordning, vad som än skulle komma att
hända.

Marys kavaljer och Dick sågo på varandra. Det var
sådana där blickar som inte båda gott, blickar som söka mäta
den andres fysiska resurser. Pupillerna mörknade, blevo större,
stelare. Ögonlocken upphörde att blinka. Ingen ville släppa
taget — — —

— Ser herrn inte, att flickan haft nog av dansa. Jag har
märkt det länge. Hon behöver komma ut i friska luften.

Dicks hand började darra, där den vilade på den
svartklädda armen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:44:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl2/29/0242.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free