- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1920 / 29, Författare från 1900-talets början. 2 /
245

(1921) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

\ * - - - - - - - - - - - - - - •!

Ub Kuskab

— Kan du gå själv?

— Ja.

Hon reste sig upp, sträckte på kroppen och suckade.
Tårarna bröto fram, och hon gick.

Dick stod i stalldörren och såg efter henne. Sedan fick
han tag i en spann vatten och en sopkvast, sköljde golvet,
sopade upp och gjorde snyggt. Och under tiden tänkte han:

— Om du kunde förstå, hur mycke jag tycker om dig,
Mary . . .



Ännu i månader efter talade man i drängstugan om
juldagarna och Mary.

Men nu var man säkrare, mera påstående. Man tycktes
redan ha stakat ut hennes öde, mätt hennes framtid med gamla
beprövade måttband. Det var en av de där herrarna som skulle
bli den förste. Var och en med ögon i ansiktet kunde se det.
När sommaren kom med ferier och gäster uppe på
corps-de-logiet skulle det ske. Man behandlade henne, som om fallet
redan vore ett fullbordat faktum. Nu satt man endast och
väntade att få se, hur långt utför nästa steg skulle föra henne.

Skämtet man kastade åt henne, blev bittrare, naknare.

— Skriver de till dig, de där kavaljererna?

— När ska bröllopet stå?

— När kommer den fina vagnen och fyrspannet och
hämtar dig?

— Ta inte ut bröllopsnatten i förväg, för då blir det ingen
vigsel av.

Ibland bröt Dick in i dessa kaskader. Han slog den knutna
handen i bordet och skrek:

— Här ska hållas käft! Den som säger ett ord till får
bland ögonen.

Ibland avlopp allting lyckligt. Men ibland slutade
diskussionen på ett mera manligt sätt. Än var det Dick, som gick
omkring och bar på resolutionen i form av ett blåmålat öga,
än var det någon av opponenterna.

Mary grät mycket. Hon upphörde att försvara sig med
näbbigheter. Det enda hon hade att svara var:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:44:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl2/29/0245.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free