Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gustaf Hellström
Det var en mänskas skri efter mänskan, en mänskas själ,
som ropade ut sin hunger och längtan, sin ensamhet och sin
sorg efter det som varit dess enda glädje och värme, och efter
det, som en gång skulle bära vittne om att hon funnits till,
sedan hon själv multnat och blivit till intet.
Dicks rop slog eko i det lilla låga rummet. Det kom
fönsterrutorna att skaka. I det drunknade för några ögonblick den
djupa orgeltonen från millionstaden utanför.
Nunnan for förskräckt tillsamman och dolde sitt ansikte
i sina händer.
Utanför på gatan stod en poliskonstapel med blicken mot
Dicks fönster, orolig och lyssnande. Men då han fått syn på
nunnan, vandrade han lugn vidare. Om den strid som streds
därinne, sade honom hans reglemente intet.
Då detta hände hade Dick ännu ej varit gift i fullt ett år.
Sedan han jordat sin hustru och sin son och betalat
läkare och begravningsentreprenören med sina små besparingar,
gick han en morgon ut ur sitt hus, ensam och förbannande
livet.
Till sig själv sade han:
— Detta kan ej vara sant.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
