Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tt––––––––––––––––––––––––—––<T
Martin Kooh
bättre, om man kunde komma tillsammans och rådgöra och
meddela till kontoret allt vad man tänkte.
Farliga stunder och snärjande frågor hade Elias redan
åtskilliga gånger klarat, föreningen fanns fortfarande kvar,
Elias stod fortfarande i sin smedja, senig och stark, med ett
redan fårat allvar i sitt sotiga ansikte, det var nog för alla
att veta, det var nog för honom själv, han var mannen, så
länge han stod ansvaret för arbetareföreningen höll han den
tillsammans, han måste stanna.
Det blev inga större konflikter, inga strejker eller sådant.
Lugnt och tyst ordnades några tvistigheter då och då. Det
var inte lätt att göra uppenbar orätt gentemot denne
stillsamme man med det öppna, ärliga ansiktet och det lågmälta,
fasta talet. I allt ovisst, allt löst och oroligt drivande i
tillvaron, lyckades han dock vinna någon ordning, någon säkerhet
och trygghet åt sig och de sina.
Urspegeln på Björkby gård, gamle löjtnanten, hade en
son som söp ihjäl sig, förgjord av en lapperska, men han hade
andra barn också, både söner och döttrar. Släkten bredde
ut sig och gjorde vad den kunde för att uppfylla jorden,
töserna giftes bort över landet, pojkarna blevo helst järnmän
vid berg och hyttor och bruk. En man av den släkten var
disponent vid Hasselbottens gruva.
Han var svår att ha att göra med, barsk och sträv och
orimlig i sina fordringar, tyckte arbetarna, men Elias, som
kände honom bättre nu, menade att det var ingen oresonlig
karl ändå, på det hela taget.
I en backsluttning en kvarts väg från gruvan låg
kontoret, en liten vacker villa mitt i en idyll av blommor och
grönt. Där låg även laboratoriet, där ingenjörspojkarna, klädda
i vita linnerockar, arbetade i moln av piprök, när de inte
drogo smörj kläderna på och stego ner i gruvan. Hörnrummet
på nedra botten med fönstren utåt trädgården var det allra
heligaste, där härskade disponenten som en kunglig regent —
av bruksadelns och bergsfrälsets ädlaste gamla blod, hett
som eld och starkt som dynamit, men friskt och ärligt i varje
droppe.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
