Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
X. ■ ■ ■■■■ ■■■ ■■■ ■ — ––––––––––––––-— •>
Ur Guds vackra Yärld
modiga, de klingade undersamt stilla ut ur den lilla
syren-bersån strax bakom baracken. Syrenerna hade blommat ut,
men där höjde sig i stället brandgula liljor, solrosor och
flammande ringblommor i höstens guldröda ljus — så gick Ester
också ut i livet.
I Kungskoga var hon över vintern, sen kom hon till
Stockholm och hjälptes till rätta av brodern. Snart kommo
breven flygande hem till Hasselbotten, gamla faster Johanna
hade arbetat ihjäl sig som bruksmäcka på byggen och hade
blivit död i uselhet på fattighuset för flera år sen, om
kusinerna visste man ingenting annat än att Oskar skulle vara
på en mekanisk verkstad, de båda andra voro alldeles
förlorade, Frans hade suttit i fängelse och Knut, den yngste,
var försvunnen.
Snart nämndes ett nytt namn för Elias och Maria — en
ung man — så underlig — så rar ändå! Sven hette han, Sven
Lilja! Elias skrev några ord till Simon och fick svar som gjorde
honom lugn, och sedan gingo de gamla därhemma och
väntade! Hon har dina ögon, mor, hon har ditt vackra hår —
prata du, ja ä en grå gammal gumma! — du? skulle du vara
gammal nu? hur har de gått till? — du ser inte hur tiden
går, Elias! — nej! men Ester ä fin å grann, hon kan gott duga
åt honom, kandidaten — du pratar, du far, men Gud hjälpe
henne, barnet!
Vad ont skulle väl kunna hända henne och Simon? Ha
de inte kroppens och själens hälsa? Ha de inte ett öppet sinne
för rätt och orätt? en visshet, att däri uppenbarar sig för
människorna i den förgängliga världen Guds eviga vilja?
Jo, om det nu bara räcker att skydda dem! Ingen lever
så osäker som den fattige, ingen kan falla så lätt!
— Du talar, du mor, ä de likt dej, de? Ska du vara mer
rädd för barna än du varit för dej själv? Armod går på säkra
stigar genom allt osäkert, har vi inte fått lära oss de? Dom
pratar å skriker att allt ont kommer av fattidomen å att
världen skulle bli ett paradis, om fattidomen togs bort, de ä inte
sant, alla fattia blir inte tjyvar å skökor, de beror allt på
deras egen vilja också!
— Du tar då till, du Elias!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
