Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
* - ....................................... - –––––-*}
Hjalmar Bergman
6) Utrikespolitiken. 7) Roteringen. 8) Mödrars sätt att amma
sina barn, som gemenligen sker utan metod, blott de skrika.
9) Läkekonstens förfall från Hippokrat och Gallen till professor
Berzelius. 10) Böndernas odrägliga högfärd och den ringa
skillnad som upprätthålles mellan stånden. 11) Grevars och
baroners framfusighet och olidliga predomination. 12)
Lättingars och odågors misantropi och dess skadliga verkningar
i samhället. Detta var dock endast huvudpunkterna och
tillfälliga anledningar gavs alltid. Och under det att tvenne gökar
golo i kapp, lyssnade vi andäktigt till kunskaper, som
säkerligen voro stora, ehuru jag ej vet, om de voro riktiga. Myggen
stack oss alla horribelt undantagandes kaptenen, som gallan
skyddade. Hennes nåd slöt det ena ögat men höll det andra
vidöppet för att då och då blinka bifall åt maken. Nora strödde
suckar i talet, Adolphen stånkade och jag öppnade lite på mun,
vilket ger en lyssnande och upptagen min.
Men med mamsellen såg det besynnerligt ut.. Allt
eftersom kaptenen utbredde sitt missnöje, blev hon allt blekare
och blekare, huvudet sjönk ned i barmen och hela figuren
plattades till från ovan. Jag trodde först, att hon däst av
mat och dryck höll på att insomna, vilket skulle ha varit
farligt för den nya vänskapen. Men snart såg jag med undran
hur hela det stora köttet begynte häva sig och äntligen
framfödde en obeskrivlig suck. Samtidigt runno tårarna, stora
och tillrande som vattendroppar på en gås. En sådan verkan
hade kaptenens litania aldrig förr gjort: han syntes rätt
belåten och övergick till ett nytt missnöje, som råkade vara
klockareämbetet och dess vanskötsel. Då ropade mamsellen:
Nej, tala inte om klockare, tala inte om klockare! Kaptenen
undrade, vad som gick åt henne och hon sade:
Ack, då jag sitter så här och hör herr kaptenen tala och
då jag ser på den nådiga frun och på de kära barnen, då går
det upp för mig, vad jag länge vetat, nämligen det, att allting
inte står rätt till här i världen.
En smula stucken av tvetydigheten sporde kaptenen,
vad som kunde pressa hjärtat på en sådan liten mamsell.
Kanske att någon kavaljer varit nog oartig att draga sig
tillbaka? Men mamsellen svarade, att adoratörer hade hon så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
