Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Detta löfte eller halva löfte var för mig av största betydelse.
Ginge det i uppfyllelse, skulle jag bli i stånd att fortsätta mina
studier utan att konditionera, vilket ofta föll sig svårt för en
person med mitt lynne. Jag var eljest redan utsedd till
informator åt unge von Haneken, men den utsikten var allt annat
än lockande. Familjen var känd i hela trakten för sina
evinner-liga olyckor, sin sur mulenhet och sitt misantr opiska tänkesätt*
Av kaptenens adelshögfärd kunde jag vänta mig allsköns
förödmjukelser; kaptenskan hade dåligt rykte som husmor och
hennes bord var det sämsta i Bergslagen. Lönen var dålig
och dessutom oviss. Pojken känd för sin stupiditet. Att där
fanns en vacker dotter, visste jag nog, men innan unge S.
lockat Märta ifrån mig, hade jag icke sinne för andra flickor.
Korteligen, platsen var mig så emot, att jag redan halvt om
halvt avböjt, något som själva prostinnan fann motiverat av
herrskapets elaka rykte.
Nu öppnade sig plötsligt helt andra utsikter och detta
som en följd och en frukt av mitt eget snille! Vilken tid, vilken
dag, vilken stund! Alla mina lampor brunno! Må man förstå
mina glädjekytt! Må man tillgiva mig de minuter jag
till-bragte framför spegelskärvan i stumt betraktande av den nye
Leibniz! Må man förlåta mig de brokiga tankar, som nu
spirade med ogräsets ymnighet i mitt huvud. Ett ogräs, det
är sant, men vilket behagligt ogräs! Dock, jag vill lämna
det visset och multnat, ty jag har icke hjärta att lassa mer
löje på ynglingens skuldror.
Rättvisligen bör nämnas, att han åtminstone i sina yttre
åthävor icke framvisade någon stolthet. Tvärt om var jag
aldrig så villig som då att gå till handa och förrätta lägre
sysslor. Jag visste ju, vem jag var! I samma ögonblick mina
dunstiga och barnsliga inbillningar rörande min börd
skingrats av pusten från prostinnans kraftiga lungor hade jag fått
en ny och som det tycktes, verkligare orsak att känna mitt
värde. Jag hoverade mig icke och visade icke ens brevet för
någon annan än prosten, varvid jag helt flyktigt berörde min
skrift och dess anledning. Den enda narraktighet, som kan
läggas mig till last, var en viss affekterad tankfullhet, som
kom över mig om kvällarna, då jag ofta satte mig allena i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
