Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om varför bröstet aldrig kan få fred
av vårlig törst till blom och sång ännu. —
En naken huldra gick här nyss förbi.
X.
Det rusar vatten genom snår och glänta,
ett tusenstämmigt, underjordiskt väll,
och under sälgarna, som sorgset vänta
på gyllne skott, som spricka tyst mot kväll,
maj skogens egen vattenögda flicka
ur sina gömslens bruna skymning går
och låter stjärnan sina tårar dricka
och låter vinden reda ut sitt hår.
Hon går med samma flamlikt lätta fötter
på källors skum och vita sippors mark,
och likt en ekorr har hon levt på nötter,
dem hon förvarat i en korg av bark,
och som hon endast syster är åt alla,
ler hon när blomstren henne moder kalla.
XI.
O botanikens maj, o exkursioner —
jag tror mig lukta i en grön portör —
en solig mil från stadens hank och stör
vi gingo lyssnande till vipans toner
bort över vattenspeglar silver blå,
med vit stellaria fladdrande i draget
av ännu kalla brisar! Så betaget
sög ej vår själ naturens själ som då,
av ynglingårens kyska skönhetssmärta
och äresjukans bleka dröm så arm .. .
Yi gingo viskande och arm i arm,
beundrande varandra, och vårt hjärta
blev vilt av glädje, när en dikesren
blå av viol och gul av svalört sken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
