- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1920 / 29, Författare från 1900-talets början. 2 /
381

(1921) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hon och såg sig omkring. Alla människor som finns är ju
ute. — Det östes folk som ur en stor tratt åt varuhalln, där
båten med prinsessan skulle lägga till. — Jag måste skynda
på, så att jag får en bra plats. För nära ska jag stå.

En stor hop nedanför hotellet.. . Yita dräkter mellan
svarta kavajer ... ansikten, som snoddes och vändes ... En
plym vajade svagt, vajade och dök ner ... blänk av ringar
och armband ... ett muntert skratt från ett litet sällskap...
Det var alltsammans som ett lustigt spelande av löv mot en
aftonhimmel...

Amanda tryckte sig igenom och kom ända fram till den
utlagda mattan. Så tog hon posto med ryggen mot ett
säckupplag och fick ett sparvlag småpojkar över huvudet.

Flaggorna på hotellets torn slogo ut med ett vin. Två
gula och blå ytterst och i mitten ... — Yitt, blått och rött,
vi blevo ryssar, räknade Amanda . . . jaha, det är den ryska.

Hon klämdes in litet mellan säckarna ... En smula
rörelse omkring . . . Borgmästarn kom i sin upp- och
nedvända båthatt, värjan ville ständigt in mellan knäna .. .
Därefter borgmästarinnan, vitrandig, med en rosenbukett stor
som ett huvud . . . Sist en ung fröken. Hon hade famnen
full av blommor, och svarta ögon, som tycktes krypa vid var
människas fötter .. .

— Så sant har inte borgmästarinnan skoningen på kjoln
lös, sade Amanda för sig själv. Tänk om prinsessan ...! —
Hon såg sig omkring efter någon att delge denna gruvliga
upptäckt.. .

— Prinsen — prinsen .. . Ssch!

En liten gata genom hopen . . . Prinsen och några
officerare ... De gingo direkt ner till kajen, ställde sig där och
började småprata .. .

En stor, fyllig vissling kom bortifrån södra sundet. ..

— Nu är båten här . . .! Nu kommer hon . . .!

Ansikten knäpptes diskret ihop, kläder borstades litet och

rätades, man såg sakta och förstulet ned i blombuketterna,
man bar och hoppades på . . . En kadett, som skrattat, så
att han kommit tätt intill en flickas bara hals, flög upp, stram,
till honnör ... Sorlet drog bort över huvudena, utslätat av

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:44:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl2/29/0381.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free