Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— ... det är bara officerarna nere i mässen, sade han
likgiltigt och blev två gånger så tjock. — Han såg ett tag ut,
som om han tänkte gå ned och be de stora men dock så
oförståndiga barnen vara tysta, men ett, tu, tre glömde han av
det: ska vi inte gå förut, fröken?
Amanda kände sig försiktigt för med foten som på en
rutten spång — däcket med sina knottriga plåtar var ju så
underligt. . . Vart hon kom stirrade gluggar emot henne
likt stora fiskögon . . . Hon tyckte, att alltsammans omkring
henne låg och höll andan . . . Plötsligt skulle ångan rusa ut
i stora kvastar . . . kanonerna dundrade och brakade, så att
elden flög om öronen på en .. .
Hon hann ej tänka över, hur farligt detta kunde vara,
ty nu skulle hon uppför en järnstege. Men hon behövde ej
kliva många pinnar, förrän hon beredvilligt drogs upp av ett
par tjocka armar.
— Här har vi flaggor för vår signalering ... ja, fröken
har nog sett från land . . . Ursäkta, vad är frökens namn?
Amanda Nenzén . . . Nå, titta nu! — Han lät magen svälla,
lutade sig bakåt som en hornblåsare . .. slog några gånger
hit och dit med flaggorna . .. Ställningssteg: var så artig .. .
det var Fröken Amanda Nenzén enligt vårt signalsystem. —
Magen skakade belåtet. . .
— Men är det inte gräsligt, gräsligt svårt sånt? — Amanda
lade huvudet medlidsamt på sned.
Han gjorde en gest, som rymde mycket och försvann
in i ett torn.
— Här har vi intressanta saker, fröken. — Han plockade
fram allt han förmådde och höll ett ledigt föredrag om var
ting. Amanda kände, att hon ej riktigt kunde följa med.
Men hon smålog alltsomoftast, vidgade på ögonen: å, tänk!
tänk ändå den som hittat på allt sånt från början! — och höll
uppmärksamheten spänd, så att det värkte i tinningarna.
Han gick ut igen på bryggan och lutade sig över räcket...
Då han vände sig om, var han en far, som godmodigt ler åt
sina barns lekar . ..
— Det är manskapet, fröken, det är manskapet...
manskapet . . . Präktigt manskap, präktigt manskap. — Han drog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
