- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1920 / 29, Författare från 1900-talets början. 2 /
412

(1921) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

........................

Hon reste sig äntligen med fara att bryta alla sina ben
och knotor till småsmulor.

Han klämde över korsryggen. Åja, hon hade brett och
duktigt kors, och rank och benig i växten var hon. Han trevade
efter de bakre revbenen, och fick alla tre fingrarna emellan. Jaja!

— Stig åt dig! sade han och gick in i båsen.

Det här var nog ko, det. Känn såna lösbogar! Och
mjölkådern gick så stinn och tjock, och mjölkhålen dugde också.

— Hur många kalvar har hon haft? frågade han som om
han varit missnöjd med undersökningen.

— Tre.

Noræus tuggade ivrigt löständerna. Han hade spänt följt
alla Fällströms rörelser under sken att vara högst fördjupad
i siraterna på sitt snusdoslock.

Fällström vände sig mot honom. Och nu var det fyra
de listigaste ormögon som mötte varann.

— Ja vad vill Noræus ha?

— Ge ett bud själv!

— Nä fanken! Den som säljer ska begära.

Noræus blev orolig, gick som katten kring hetgröten, snöt
sig och dallrade i byxbenen.

Ja, för resten, när han tänkte rätt på saken, var han inte
vidare hågad att sälja den här kon. Först och främst hade
den kostat honom stora slantar och så — han gav en antydan
om att han och hustru och barn nära nog betraktade den som
medlem av familjen. Men, förstås, det var ju vännen
Fällström som skulle ha den. Det — var — det — ja!

Han gick sakta till en vrå av lagårn för att med ryggen
vänd utåt grundligt överväga detta, låta nödvändigheten tala
litet också till sitt dumma, goda hjärta.

Han kom nästan genast tillbaka, viftande med segerfanan:

— Ta den för hundrasextiofem!

— Adjö.

Fällström tryckte hatten fast på skallen och stegade mot
utgången.

Då sprang Noræus hastigt och barrikaderade dörrn.

— Herregud! herregud! Är det nu något emot igen —
Fällström! Jag ska förråda inköpspriset, rubb och stubb —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:44:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl2/29/0412.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free