Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
godtycklig som det våldsamma inföiandet av en enda
statsreligion. ”Nationalstaten”, som enligt vissa politiska tänkare
i det moderna Tyskland är den högsta av alla samhällsformer,
må visserligen, så länge nu gängse åskådningar råda, betraktas
såsom en lycklig produkt, där den nu en gång finns, av den
historiska utvecklingsprocessen. Men dess upprättande köpes
för dyrt genom samhällstvångets användning för att
undertrycka nationella minoriteter eller genom verkliga kulturrikens
och politiska unioners söndersprängning i hjälplösa småstater.
Nationalismen är alltså en historisk företeelse med dubbel
uppsyn liksom det sextonde århundradets religionsiver. Dess
anspråk på att taga den politiska pliktkänslan eller
fosterlandskärleken i sin tjänst har endast samma relativa berättigande
som trosfanatismens lika despotiska krav i äldre tider. Om
en statsmakt identifierar sig med en viss kyrklig eller nationell
politik, så äro dess undersåtar såsom sådana naturligtvis
rättsligen förpliktade att lyda dess bud. Men från den historiska
rättvisans synpunkt beror det alldeles på, huru denna politik
för övrigt är beskaffad i formuleringen av sina syften och valet
av sina medel. Stå dessa syften och dessa medel i strid mot den
allmänna kulturens självständiga utveckling, då blir den
fram-tvungna patriotismen en inre osanning och omöjlighet. Och
själva staten äventyrar sitt bestånd genom våldsamma
katastrofer eller nedsjunker till en lägre kulturgrad, varigenom dess
krafter efterhand uttömmas.
Nationalitetsrörelsen har skapat Tysklands och Italiens
enhet, varigenom två stora kulturfolk vunnit åtminstone
förutsättningarna för en framåtgående utveckling på en bredare
grundval. I den nationella befrielsens namn ha genom det
förfallna Turkiets styckning några småstater kommit tilllivs, som
måhända lättare än återstoden av det islamitiska väldet kunna
närma sig Europas kultur.
Men nationalitetsrörelsen har även förstört Nederländernas
och Belgiens förening, som förestavades såväl av övervägande
politiska intressen som av mångfaldig och uråldrig
kulturgemenskap. Det är dess verk, att Österrike, vars
sammanhållning är ett europeiskt livsbehov av högsta rang, hotas med inre
upplösning och kanske fullständig undergång. Den nationa-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
