Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
staten samtidigt hade att kämpa med de största yttre
svårigheter och måste erlägga tribut till en ständigt pockande segrare.
Men uppoffringarna buro också sina frukter. TJnder nödåren
gav den gamla vekliga kosmopolitismen inom de bildade
klasserna rum för en kraftfull fosterlandskärlek hos det unga släktet.
Den store filosofen Fichte, som förut predikat, att ingen sann
tänkare finge fråga efter sitt eget land — han höll nu i Berlin
under den franska polisens övervakning sina berömda ”tal till
det tyska folket”, som han tydligt nog uppfordrade att genom
en sund uppfostran utbilda en plikttrogen nationalanda. Och
när befrielsens stund var inne, strömmade både det utskrivna
manskapet och massor av frivilliga ur alla klasser under de nya
regementenas fanor. Man kunde icke känna igen det preussiska
folket från 1806, men denna gång följde segern dess vapen.
Preussen återvann sin förra maktställning, till och med
betydligt förstärkt, och tryggade sin framtid för hela Tysklands
räkning.
* * ❖
AKADEMISKA SKOLOK,
(Svenska Dagbladet 13 febr. 1898.)
Det ställer sig ganska tvivelsamt med det värde, som bör
tillmätas vare sig akademiska eller vetenskapliga eller andra
slags högre kulturskolor.
Vad gott de kunnat uträtta, det har kommit från deras
strävandens egen inneboende livskraft, i den mån som skolan
kunnat glömma sig själv och sitt korporationsintresse inför
allvarligare krav. Det skolastiska elementet har utgjort deras
begränsning, fröet till deras förgänglighet och stundom den
surdeg, som jäst upp några pösande anspråk till ögonblickets
bländande storheter, men inom kort jämte dem sjunkit ihop
till dess löjligare platthet.
Skolmästarens kall är förvisso både vackert och
vördnadsvärt. Att vara och känna sig som en äkta scholaris är en
blygsamhetens prövosten och i många fall en ypperlig
förberedelse till att själv få svänga mästarens pekpinne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
