- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1920 / 30, Essayister och vetenskapsmän. Finländska författare från 1900-talets början /
96

(1921) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Harald Hjärne

rykte, vare sig ij den egna skolsalens hemtrevnad eller ute i hela
den lärda republiken, vinnes nu, liksom fordom, lugnast genom
synfältets varsamma och kraftfulla begränsning till tvärsäkra
småsystern, som de uppåtsträvande kunna inlära utan naggande
tvivelsmål och utan förutsättningarnas prövning. Nya dogmer
alstras och fastställas alltsomoftast, ehuru kanske mindre inom
det teologiska området (där de fornåldriga synas räcka till även
för yngre släktens behov) än på det specialistiska fackvetandets
skenbart fastare mark. Och den skolastiska logiken är alltjämt
den fyllda arsenal, varur också den moderna dis puta
tions-konsten hämtar sina skarpaste vapen. Qui bene distinguit,
bene docet. Begreppens klyftiga sönderdelning är en ypperlig
och nyttig idrott, om ock begreppen själva tagas på god tro
ur dogmvärldens skattkamrar.

Var sak för sig — det är en gyllene regel, som format all
vår blomstrande vetenskap och tillika duger att tagas med ur
skolkvalmet ut i friska luften.

*



Men tyvärr finnas sådana människor, som aldrig äro fullt
belåtna, ej ens med de skönaste lärodogmer och skolmetoder.
De kunna ej glömma, att den akademiska traditionen visar
tillbaka till en ännu fj ärmare morgongryning — då sanningen
oförtrutet söktes, men aldrig kunde fångas i bur, då inga satser
lämnades i fred och till och med tankens egna verktyg
oupphörligt synades, smiddes om och ombyttes med varandra.

I Akademos’, den store obekantes, lund möttes dagligen
till bekymmerfria själsgåvors ansträngning dådkraftiga män
och ynglingar, som högre makters ynnest lösgjort från
banau-siska mödor och fördomar. De ville varken ödmjukt böja sig
för en lärofaders profetiska utsagor eller i sofistisk
självhävdelse öva sig att göra klena skäl till starka, svart och fult till
skönt och vitt. De ville endast sinsemellan i fred fortsätta de
samtal, som deras hädangångne vän plägat öppna med vem
som helst, på gator och torg, för att bevisa sin egen och sina
medborgares djupa okunnighet om livets gåtor. Inga lagrar
utdelades åt förmenta segervinnare i ständigt skiftande
tankestrider. Ingen hövding lyftes på guldstol av en yrande be-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:44:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl2/30/0096.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free