Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
än är det ett upptåg med dans och granna kostymer, än ett
drastiskt dryckeslag.
Det egendomliga i dessa ”on dits” ligger ej i själva
händelserna, ty mord och dylika brott hava ju förövats i alla tider,
utan i tonen. En av reformationstidens män kunde, om han
berättat om dylika tilldragelser, svårligen hava undgått att bifoga
några salvelsefulla kommentarier om söndagens ohelgande,
dryc-kenskapens sorgliga följder o. s. v. För Ekeblad däremot äro
några värj styng, en avskuren strupe och ett par rådbråkningar
den alldagligaste sak i världen, och de omnämnas i hans
skvallerkrönika med lika stort och lika litet intresse som värdskap och
baletter. På 1500-talet hade varje brevskrivare en släng av
predikant hos sig, och breven fyllas mindre av fakta än av
moraliska och religiösa reflexioner. Nu däremot träda fakta i
förgrunden, och salvelsen försvinner på samma gång som den
teologiska synpunkten. Sederna blevo råa, uppfattningen
brutal. Men denna brutalitet, som efterträdde den föregående
tidens ofta väl stora gudsnådlighet, hade dock det goda med sig,
att den gav människorna en friskare och friare blick på livet.
Trots allt ligger det dock något käckt och hurtigt i det liv, som
skymtar förbi oss i Ekeblads brev, och i grunden äro hans
hetlevrade duellanter och dryckeshjältar kanske icke sämre än
Abrahamus Angermannus’ grälande samtida.
Det trettioåriga kriget hade nämligen icke blott ett
förvildande inflytande på sinnena. I flera fall verkade det såsom
ett nytt vikingatåg. Före dess dagar hade svenskarna levat
blott för sig själva, utan — i stort sett — annan beröring med
utlandet än den, som låg i de blivande prästernas studieresor
till Wittenberg och Rostock. De yttre intrycken hade varit få,
och de religiösa rörelserna hade därför gripit sinnena kraftigare,
än de annars skulle hava gjort. Ur detta ensidiga känslo- och
fantasiliv trädde vi ut med det trettioåriga kriget. Friska, nya
intryck trängde sig på dessa drömmande halvbarbarer, som
nästan intet sett av världen. Rikedomar, prakt och lyx visade
sig överallt för deras blickar, vart de vände sig, och det hela
verkade på dem såsom en trollvärld. ”Våra finnepojkar”,
skrev Salvius, ”som nu vänja sig i vinlandet däruppe (i
Sydtyskland), lära ej så snart komma till Savolaks igen. I de liv-
7. — Nationallitteratur. XXX.
105
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
