Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-O’*...•0**«.«r0#**** o*
Ur Illustrerad svensk Litteraturhistoria
.©•-
g
”Han var icke synnerligen god hushållare. Han lät gå penningarne
som de kommo, spenderade på dem, som besökte honom, lade pungen
på bordet och lät pigan eller gossen ta där ur, när de ville, så att när
han låg i sängen och pigan kom in och begärde två vita runstycken att
köpa mjölk för (var mest hans mat), sade han: ”tag där, se där ligger
pungen på bordet!” Härav kom, att han ett för allt var en torftig man,
och hans skrifter kommo till att ligga otryckta, medan uti honom fanns
så liten drift, att det kom intet ur händerna på honom; så ock för den
skull, att han tog sig så mycket före; han var en jurist, en physicus, en
moralist, en linguist eller etymologus, en poet, en antiquist, såsom han
ock några år före sin död var præses i Antiqvitets-Collegio. Dessutom
idkade han ock Mathesin, ett så helt avskilt studium ifrån de andra.
Sin Archimedem Reformatum höll han på sistone föga av, sade sig nu
ha hittat på ett bättre grepp, det han i sin Linea Carolina ville visa.
Men denna Linea Carolina blev intet tryckt mer än till ett ark eller tu.
En gång, när jag var hos honom, skickade boktryckaren Niclas Wankijf
till honom och begärde mer materia på den boken att sätta, emedan
den förra nu var allt fullsatt. Då svarade han: ”Hälsa du Wankijf och
fråga honom, om jag skall sitta och pina ut ögonen på mig för hans
skull.” Därmed gick gesällen bort, måste taga på ett annat arbete,
och Stiemhielms blev så liggande och ligger än i dag.”
Detta är onekligen ett svenskt drag, och det återfinnes hos
de flesta av den tidens män — icke minst hos en för övrigt så
praktiskt klok och verksam man som Rudbeck. Icke ens han
kommer till ett vetenskapligt resultat, som står i förhållande
till hans lysande begåvning. Och man märker ständigt, att han
tillhör de stora ansatsernas och de chauvinistiska drömmarnas
tidsålder, vars mest typiske representant är rudbeckianen vid
Nar va. Han har förutsättningar att bliva en bland sin tids
främste naturvetenskapsmän, men sina naturvetenskapliga
intressen kastar han så småningom, det ena efter det andra,
över bord för att jaga efter ett fantom. Han är en slösare inom
vetenskapen ej blott däri, att han splittrar sina rika krafter på
de mest olikartade uppgifter, utan ock däri att han har slösarens
brist på nykter beräkning och dennes böjelse att överskatta
tillgångarna. Hypotesen är för honom ett faktum, och han är
i främsta rummet fantasimänniska.
Samma oförmåga att på ett praktiskt klokt sätt
tillgodogöra sig den egna begåvningen följer svenskarna långt in i
senare tid. Såsom ”aand” var Tegnér Oehlenschläger helt visst
oerhört överlägsen. Men vilken har gjort mest av sina pund?
Vilken har åstadkommit mest såsomskald? Utan tvivel den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
