Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.....................................................................O-..Ö.
• • .. . , .................... . - _____________,
känslan, hade det nästan utplånat denna och släppt soldateskens
alla själviska och världsliga intressen lösa.
De misslyckade korstågen hade blivit det frö, ur vilket
renässansens hedendom sedan spirat upp, och på samma sätt var
1700-talets deism den skörd, som växte fram ur den föregående
periodens stora religionskrig.
Kyrkans egen utveckling hade även bidragit att försvaga den
religiösa känslan. De heta konfessionella striderna under
reformationsperioden hade genom den överdrivna vikt, de kämpande lade på själva
bekännelsen, lett till en andefattig dogmatism och likgiltighet för det
religiösa livet. Hos Gustaf Adolfs generation märkes detta ännu icke,
men väl hos den nästa. Och härtill bidrog en annan orsak. Den gamla
striden mellan stat och kyrka hade slutligen under Karl XI avgjorts
med cæsaropapismens fullständiga seger. Kyrkan blev härigenom ett
ämbetsverk som alla andra och upphörde att vara i främsta rummet
en andlig makt. Men liksom det i Italien onekligen bidrog till det
kyrkliga sinnets död, att påven i stället att vara en härskare blott inom
andens värld tillika var en världslig furste, så medverkade även denna
förändring till den religiösa indifferentismens överhandtagande. Prästerna
hade mindre blivit folkets lärare i andliga ting än ett slags länsmän;
och härigenom kom man att identifiera det kyrkliga livet med ett lojalt
fullgörande av de i lag påbjudna yttre skyldigheterna att regelbundet
besöka kyrkan, gå till nattvarden, erlägga tionde o. s. v. Skötte sig
en församlingsbo i detta avseende oklanderligt, ansågs han hava
fullgjort sin plikt såsom kristen. Man märkte icke, att man härmed i själva
verket kommit tillbaka till den katolska kyrkans yttre uppfattning av
religionen. Ty vari låg egentligen skillnaden mellan denna ståndpunkt
och den romerska kyrkans föreskrifter om vissa böner, fastedagar,
mässor o. s. v.? Katolikerna hade åtminstone hållit på de goda
gärningarnas betydelse. Nu fick man blott höra talas om deras värdelöshet.
Och den religiösa mysticism, som spirade i klostercellen, innebar dock
mera verkligt liv än den teoretiska övertygelsen om vissa
bekännelseskrifters förträfflighet.
Den protestantiska kyrkans yttre seger betecknar således
i grunden dess nederlag. Ett exempel skall belysa detta. Ett
ständigt återkommande klagomål under alla Vasaregenterna —
ännu under Gustaf Adolfs tid — gällde svårigheten att finna
dugliga tjänstemän för statens värv; kyrkan lade beslag på alla
lovande krafter, och Uppsala universitet var, som förut
påpekats, föga annat än ett prästseminarium. Men redan 1645 kunde
den teologiska fakulteten i Uppsala skriva, att de flesta
ynglingar av större begåvning nu ägnade sig åt politiska studier, ej
åt teologiska. Så hastigt hade tiderna förändrats. 1651 för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
