Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
V TALIS NoRSTRÖM
idel godhet och salighet, utan att detta, just i och under
färgläggningen, slår över i en tomhet och en märg- och mustlöshet,
som icke kunna uthärdas. Men rent av karikatyrmässigt
verkar de moderna ”frihets”-apostlarnas på altruismkänslor och
livsmekanisering byggda ”största möjliga lycka för största
möjliga antal människor”. Hör då Nietzsche! Huru litet veten I,
ni omtyckta och godmodiga, om människans lycka! Lycka och
olycka äro tvillingar, som växa stora tillsammans eller också,
såsom hos eder — små. I stället för att avskaffa lidandet vilja
vi hellre göra det ännu större och svårare än det någonsm varit.
Välbefinnande, såsom ni fatta det, betyder ju för oss slutet. Ett
tillstånd, som gör människan löjlig och föraktlig och kommer
henne att önska sin undergång. Lidandet skall frambringas
genom kultur: det stora lidandet. Blott genom en sådan kultur
har varje steg i mänsklighetens upphöjelse tagits. Strid är
bättre än frid. Den som vill leva lycklig måste leva på randen
av en avgrund. Byggen edra städer invid kratern av Vesuv!
Levandets stora förborgade konst ligger i att leva farligt, o. s. v.
Men Nietzsche håller icke detta lidande, som är lyckans tvilling,
borta från umgängelse med det moraliskt onda. Tvärtom. I ett
anlopp lössläpper han deras koppel till storm på alla hittills
erkända livsmål, som blott byggts på det goda. I denna
sammankoppling ligger utan tvivel åsiktens ohyggliga syndafall, men
det hemska i hatet till det goda i vissa dess högsta gestalter
(kristendomen!) får icke komma oss att glömma, att detta hat
är uppvuxet ur en levande känsla av alla givna historiska ideals
begränsning eller forsumpning. Nietzsches filosofi är i nästan
alla sina utförda formuleringar avskyvärd lögn, men till sin
drivande grund innehåller den ett komplement till de härskande
livsuppfattningarna, som dessa måste assimilera, om de vilja
fortleva. Det är förunderligt, att människoanden kan rymma
sådana motsatser! Men hans ande sprängdes ock därpå.
Till sitt innersta väsen är Nietzsches filosoferande
skön-h et s dyr kan under form av en glänsande kärlek till den på ett
mera yttre sätt fattade oändligheten, varav evigheten tydligen
ock är en form. ”Ich liebe dich, o Ewigkeit!” (Zarathustra).
Av denna yttre oändlighet utgör den adliga människokraften
psykologisk återspegling. Denna aristokratiska kraft är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
