- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1920 / 30, Essayister och vetenskapsmän. Finländska författare från 1900-talets början /
155

(1921) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.



skapen och tillhör den populära föreställningen eller den
konstnärliga utmålningen. Förhållandet är, att den som endast har
det abstrakta begreppet, som handskas med etiska definitioner
som en matematiker med algebraiska formler, han har det
lösare begreppet och har icke noga angivit och definierat saken,
som han talar om; och däremot den som har åskådningen och
som just därför stundom förnekas inträde i filosofernas krets,
med en artig förklaring att han hör hemma bland diktarna,
han har det fastare begreppet, har saken icke i sin obestämda
allmänhet och på höft, utan har den noggrant och
vetenskapligen samvetsgrant angiven i sin bestämda nyans. Förhållandet
är också, att den populära uppfattningen i etiska frågor är den
mest abstrakta, såsom Hegelriktigt påpekat i sin uppsats ”Wer
denkt abstrakt?”, alldeles som mängden tar allt blått i ett,
medan färgkännaren har blått i mångfaldiga skiftningar. Ett
par ord närmare om det sätt, varpå ett etiskt begrepp erhåller
den bestämt nyanserade betydelse, som det måste hava för
att vara i en vetenskaplig undersökning användbart!

Den, som vill meddela andra begreppet om en
sinnesförfattning, börjar måhända med att nämna ett av de gängse
orden; men han vet mycket väl, att han icke därmed blivit
förstådd, ty vid det ordet fästa de andra sina gamla
föreställningar, möjligen var och en sina. Men ordet aktualiserar i
alla fall en komplex av föreställningar, som han kan utgå ifrån,
om de än falla långt från det som han menar. Han säger t. ex.
stolthet, och förstår att de tänka på dem som stoltsera. Han
försöker då att blanda ihop ord, så att han kan få den
sammansättning han vill ha, tager t. ex. ordet: anspråkslöshet,
ett ännu starkare: ödmjukhet, och lägger det samman med
ordet stolthet, driver dem alltså tillbaka från deras första,
misslyckade försök att konstruera upp hans intuitionsbild, tvingar
dem att göra ett nytt försök, att tänka sig något som är både
ödmjukhet och stolthet. Han har nu vänt dem rakt emot
målet, men deras kraft, hoc est deras erfarenhet, räcker
måhända icke till, eller de hava möjligen inom sig verkligen haft
erfarenhet av ett dylikt själstillstånd som åsyftas, men hava
icke förstått att det var sådant, de kunna alltså icke göra sig
en föreställning om något som är båda delarna på en gång, de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:44:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl2/30/0155.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free