- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1920 / 30, Essayister och vetenskapsmän. Finländska författare från 1900-talets början /
159

(1921) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ur Studier ooh Meditationer

Jag skulle vilja erinra om en liten pjäs av Dumas d. y.,
”Ett grått hårstrå”.

Han och hon, mannen och hustrun, komma hem från
sällskapslivet och stå i begrepp att säga godnatt, samma kalla
godnatt, som de sagt varandra varje afton sedan tio år. Den
unga hustrun hade känt sig kränkt, en brytning hade uppstått
genast efter giftermålet, och åren hade icke förmått närma
dem till varandra. De hade levat som främmande under samma
tak: den sköna kvinnan, som i resignation ser sin sommar
förblomma; den ironiserande världsmannen, som med bittert löje
ser tiden plocka år efter år ifrån livets längd.

Så ligger det denna afton allvarstankar i luften. Ord
komma som är o kalla och ändå bränna. Det kan bliva en
brytning för alltid, det kan bliva försoning. Då ser hon för första
gången vid hans tinning ett hårstrå, som är vitt! Hon tager det
och håller det för honom med sorg i blicken och ändå med fröjd.
Hon hade tänkt någon gång på att en sådan stund skulle komma,
och att hon då skulle öppna hela sin själ för honom — när hon
hos honom såg den första skymten av ålderdomen!

Hon förstod att framkalla och markera ett av dessa
ögonblick, som kunde bliva vändpunkter i ett liv. Dem gäller det
att gripa och att begagna.

*



Alla stunder av högtid och allvar — eller av glädje! —
dem skall du vakta på; varje sekund då din själ lever.

Långa tider förgå ibland, och du kan icke gå in i ditt
hjärta. Så en dag faller det stillhet över dig, vardagstankarna
lägga sig till ro som på en lördagskväll, det blir så stilla, att
du kan höra klockorna ringa. Då är stunden inne att göra
löften.

Det är därtill vi hava livets högtidsdagar, tysta helgdagar,
festliga märkelsedagar, en födelsedag, en årsdag av något
minne, en silver bröllopsdag; om dessa förgå, utan att vi samla
oss och blicka tillbaka, gå in i oss själva — det är oersättligt.

Vid sådana dagar kan ett löfte knytas. *

*

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:44:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl2/30/0159.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free