- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1920 / 30, Essayister och vetenskapsmän. Finländska författare från 1900-talets början /
162

(1921) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Men den nya åskådningen gjorde honom icke glad. Till och
med naturen, påstod han, hade under flera år därefter icke
samma skönhet som den haft förut. Livets värde, med ett ord,
syntes honom vara förlorat.

En liknande erfarenhet ha nog många.

Men jag fruktar, eller rättare, jag gläder mig över att
upptäcka, att vi vid dylika kriser begå ett felslut, och livets
värde står kvar.

Det som ger livet dess värde, har en gång associerat sig
med den livsåskådning vi fått, och det förefaller oss som om
denna förknippelse vore mer än en association, nämligen ett
betingningsförhållande — vad den icke alltid är.

Kulturutvecklingen betecknas av en serie upplösningar
av dessa associationer. Först anses, att om det eller det
utanverket faller, så faller därmed det hela; utanverket blir nedrivet,
men bakom detta har man funnit en ny position att föra
försvaret ifrån, och så vidare. Den inskränkt oitodoxe tror, att
allt måste uppgivas i och med detsamma en bokstav av läran
tages bort. Så uppgives läran om skapelsen på sex dagar; och
kristendomen står dock kvar. Så uppgives tron på den
bokstavliga inspirationen, på många de bibliska skrifternas äkthet,
och kristendomen står dock kvar. Så gäller det Kristi gudom,
och dock en religion. Så låter man falla hela kristendomen,
och livet efter döden, men tron på det goda och på verksamhet
för det allmänna bästa står en likväl igen. Och därmed livets
värde.

— Och så? frågade min vän.

— Du menar man kan fortsätta.

— Ja — vad menar du om friheten? Om man nu tvivlar
på den?

— Det är värre.

— Hur blir det då något gott, om man icke själv gör något,
utan bara är en maskin?

— Friheten är en vanskelig ting, både att tvivla på och
tro på. Jag medger, att här är den ömma punkten. Jag har
själv aldrig känt min tro på livet i verklig fara utan genom
tvivlet på friheten. Men — för att lämna frågan om friheten
öppen — ha vi här verkligen den sista positionen?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:44:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl2/30/0162.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free