Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
\\ mmmmm ... - n,. ..... ■■ — ■■■ ■ ■ T>
Rudolf Kjellén
gynna det nya erövringsarbete, som skall bereda landets barn
ökade livsmöjligketer i detta land.
Där är vår positiva pol, ock där kanbända ock den
skarpaste skärningspunkten mellan oss och liberalismen. Vad
som för oss är ett medel, det synes för den gamla liberalismen
nästan vara ett mål. Detta är dess historiska patos. Det
visar oss denna storslagna historiska företeelse i dess rätta
ljus såsom en destruerande, en nivellerande kraft i
världsutvecklingen. Personlighetsprincipen är endast det redskap,
varmed liberalismen utfört sitt verk att nedriva utlevade
ståndsprinciper och utjämna oberättigade sociala gradationer.
Ur världshistorisk synpunkt är liberalismen intet annat än
en reaktion mot 1700-talets samhälle. Den är till endast
såsom negation därav; när de sista resterna av ”ancien
ré-gime” försvunnit ur världen, då skall alltså
gammalliberalismen tillika vara försvunnen — med eller utan arvingar, som
förstått anpassa sig efter den nya tiden.
Ty sedan dess värv är fyllt, vidtager ett nytt värv.
Historien har icke råd att låta sina tomter stå obebyggda. På
den från ståndssamhällets ruiner jämnade marken börjar
alltså ett nytt byggnadsarbete. Detta har i verkligheten
redan begynt, runt omkring oss försiggår det, och dess
byggnadsmaterial heter associationen. Detta är en typ, för
vilken liberalismens ideal icke passar: kollektivismens typ,
som gömmer individen i föreningens högre enhet, ända tills
det nya klass-samhället slutligen framstår i organisk enhet
och mångfald.
I denna utveckling vilja vi unghögermän vara med,
medan där icke finnes någon plats för den historiska
liberalismen. Detta sociala patos torde tämligen skaTpt skilja oss
även från gammalhögern. Det lägger en brygga mellan oss
och socialismen, huru himmelsvitt olika än dessa två partiers
synpunkter måste vara, efter vad förut är sagt om vår
respekt för traditioner och nationella värden. Unghögern och
socialismen — se där de nya kämparna på den nya valplatsen,
sedan striden mellan gammalhöger och gammalvänsterrasatut...
Jag måste här stanna med dessa flyktiga antydningar
och tillägger endast, att unghögerns allmänna program i den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
