Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Där marken sänkte sig mot bäcken, gjorde vi halt och
kastade oss i gräset. En vipa flög upp från den sumpiga marken
vid bäckenutvidgningen och flög under klagande och ilskna
läten och slog efter hunden. Längs bäcken drog fram en
buffelhjord eller — mindre fantastiskt — en samling kor med
benen svarta efter vadande i gyttjan. På motsatta höjden
gingo råkor och plockade mask, och en massa ungstarar
höjde sig plötsligt från marken och svärmade i en tät flock
bort över tuvorna.
Vi lade oss på magen och borrade ansiktena djupt ned i
grönskan. Solen stekte på våra baksidor, flugor och humlor
surrade, blommor doftade. Gräshoppor av alla färger togo
fart från grässtråna och skuttade lusteligen kring våra huvud.
När vi lyfte våra ögon, tecknade sig mot den mjölkblå himlen
allehanda gräsväxters ax och vippor, ”hästfiblans” stora,
pomeransröda blomhuvud, prästkragar, glänsande solögon och
vilda syrors rödbruna blomsamlingar. Därunder kommo
klöver, blåklockor, johannisört, svavelgult hökblomster,
gökört, kärringtänder och marinblått jungfrulin.
En liten ängsfjäril med himmelsblå, metallskimrande
vingar vaggade sig fram i aromen kring blommorna. Där
fanns också en liten flugliknande fjäril med stora blodröda
fläckar på svarta vingar.
Ett stycke ifrån oss satt i blomflocken på en umbellat
en buskskvätta. Stjärten slog betänksamt upp och ned, och
ett ängsligt klagande, kort lock hördes. Längre bort satt en
tung kornsparv med mat i näbbet, väntande på tillfälle att
få obemärkt hoppa ned till sina ungar.
När vi så legat en stund, gingo vi ned åt bäcken. Den
bildade denna tid av året till stor del en i dagen liggande
gyttjebädd. Där slog ältgräset sina revor över gyttjan.
Kabba-löken, saftig och glänsande, stod i frukt, och kråkklövern
hade just slagit ut sina dystert lever bruna blommor. Men
längre ut växte i vatten strätteblad och fräken likt granskog
i miniatyr. Och på andra sidan blänkte ett brett bälte av
öppet vatten, som kunde ligga så innerligt vackert, speglande
himmelens blå, brytande sig mot ett violettbrunt band av
simmande flodgräs.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
