Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
O’... .. ...........................................................
jag förirrat mig, om jag icke funnit gölen, kanske skulle mina
krafter icke räckt till den nästa.
På den östra stranden stod fjolårets torra, gula vass
hög och tät, och den unga, gröna vårbrodden trängde sig
upp mellan de gamla stänglarna. Där bakom reste sig skogen
hotfull och mörk, och månens silverhorn hängde redan i
kronan av en poppel. Jag satt omedelbart invid gölens blanka
spegel, som föreföll bläcksvart genom reflexerna från den
dunkla skogen.
Då prasslade det till bland snåren i min omedelbara
närhet, jag hörde ljudet av smygande steg och vasstrån som
böjdes åt sidan. Det kunde vara en tiger, men jag kände
ej spår av fruktan sedan jag nu fått livet till skänks för andra
gången. Tanken att få se ett tigerhuvud med ett par
gnistrande ögon titta fram ur vassen nästan fägnade mig. Jag
skulle se honom i dessa ögon och fråga, om han vågade taga
mitt dyrköpta liv.
Men stegen och knastrandet i vassen avlägsnade sig
åter. Vare sig det nu var en tiger eller något annat av
skogens vilda djur, som kommit fram till gölen för att dricka,
hade det väl funnit klokast att hålla sig på avstånd så länge
platsen var inkräktad av en människa.
Men nu flög tanken till den döende Kasim, som låg där
borta i skogen och kämpade med döden, utan att kunna röra
sig ur fläcken, än mindre släpa sig tre timmars väg fram till
vattnet. Han behövde snar hjälp. Bleckburken var för liten;
den skulle blott givit honom en flyktig smak av vatten. Vad
var att göra? Hur skulle jag kunna bringa honom en
tillräcklig kvantitet vatten?
Stövlarna! Naturligtvis mina svenska vattentäta stövlar.
De voro lika goda och lika säkra som något annat kärl. Med
ett plumsande döko de ned i bassängen, och så trädde jag
stropparna i ändarna på spadskaftet, bar detta som ett ok
över högra axeln och vandrade skyndsamt och med lätta
steg tillbaka i mina egna spår.
Stövlarna voro fyllda till brädden med den dyrbara
vätska som skulle återskänka Kasim livet. Något skvalpades
ur i följd av min hastiga gång, men genom lädret sipprade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
