Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
min glädje en av ris uppförd fårfålla. Jag undersökte den
noga, men endast för att övertyga mig att den icke på länge
varit använd. Nedanför den syntes i själva flodbädden spåren
efter en provisorisk brunn.
Dagsbettan och tröttheten jagade mig klockan halv 12
in i skogen. Här gjorde jag halt, samlade ihop vasskott och
gräs, som jag skar sönder och blandade med vatten; detta
var min frukost.
På eftermiddagen vandrade jag åter timme efter timme,
tills jag klockan 8 ej orkade mer, utan ”slog läger” i skogen
vid den sedvanliga elden.
Den 8 maj bröt jag upp före solen och följde vänstra
stranden, som här löpte mot SSV. Underligt att inga
människor syntes till! Men vägen gick kanske inne i skogen, och
om några färdemän följde den, kunde vi gå förbi varandra
utan att veta om det.
För att undersöka förhållandet, korsade jag i västlig
riktning skogen, som här blott var 1 kilometer bred, och när
den tog slut utbredde sig framför mig det hemska, gula
ökenhavet, som jag så väl kände igen och nu flydde med fasa.
En timme senare nådde dynerna till och med ända fram till
flodstranden, där de sträckte sina ryggar från NNV till SSO.
Här växte popplarna enstaka och på långa avstånd, och
i skuggan av en bland dem stupade jag, tillintetgjord av
dagens hetta. På vägen till denna punkt hade jag passerat icke
mindre än åtta små gölar, av vilka dock de flesta hade en
lindrig salthalt.
Efter ett par timmars vila fortsatte jag min ensliga
vandring mot söder. Om väg verkligen funnes, kunde den
tydligen icke följa vänstra stranden, ty genom sanddynerna
färdades väl ingen som icke vore tvungen därtill. Därför borde
även högra strandens skog genomforskas. Flodbädden var
här 2 kilometer bred, men någon väg fann jag icke heller
på högra stranden. Jag höll mig därför i bädden, tätt utmed
strandbanken och skogsbrynet.
På omkring 300 m:s avstånd därifrån lågo i den torra
bädden två små öar med buskvegetation och popplar, och
mellan den sydligaste ön oeh stranden upptäckte jag kort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
