Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
folkets dyrkan. Stämningen hos bönderna var sådan, att
fadern ännu åratal senare icke ville, att han skulle komma
på besök, med tanke på det obehag, som därav skulle uppstå.
Luther själv hade haft en känsla av vad som skulle komma, då
han i sin maning till fred manar bönderna för att icke så snart
skrika: ”Luther hycklar för furstarna, han talar mot
evangelium. Läsen först och sen mina bevis ur Skriften, ty det gäller
eder, jag är urskuldad inför Gud och världen. Jag känner
väl de falska profeterna ibland eder. Lyden dem icke, ty i
sanning de förföra eder.”
Den förnämste bland upprorets gynnare och ledare,
Thomas Miinzer, fick en ända med förskräckelse. Det fanns andra,
mindre fanatiska svärmeandar, som skyndade sig att på
Luthers rygg klättra upp till folkgunst och anseende. Ibland
de evangeliska funnos även sådana, som av uppriktigt hjärta
beklagade reformatorns våldsamma språk. Yi se av Luthers
förklarande sändebrev, huru ömt det gick honom till sinnes
att bevittna furstars och herrars skoningslösa framfart, när de
vunnit övertaget över de stackars vilseförda bondehoparna.
Det fanns ingen, som kunde ärva Luthers popularitet. Det
dröjde länge, innan det tyska folkmedvetandet hann försona
sig med, att folkhjältens och samvetsbefriarens kall, när den
efterlängtade äntligen var kommen, tedde sig så olika mot
gängse för hoppningar. I alla tider har Luther på sina håll
fått bära på smäleken att kallas furstarnas lydige tjänare.
Härmed bör nu sammanställas det rakt motsatta
omdöme, som vi ovantill antytt, och som kom fram redan i de
till vår tid bevarade äldsta berättelserna om böndernas uppror.
Särskilt anmärkningsvärd är skildringen av de elsassiska
böndernas jämmerliga undergång vid Zabern och Lupstein.
Den utkom i Paris 1526 och beskriver hertigens av Lothringen
”triumferande och ärofulla seger över de förvillade och
bedragna lutheranerna, kättare i Elsass”.
Här benämnas de upproriska bönderna genomgående
lutheraner. De voro ”bekännare av Luthers falska och
avskyvärda lära”. ”Lutheraner och bönder släpades fram
sammankopplade i hopar och skaror.” ”Lutheranerna anställde
oupphörligt framstötar mot Guds folk.” När det kom till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
