Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XT^-O-wOr^o^ .‘O-*. ..•0*w0****.-0-*• .’O-
it— .■!■■■ ■ — ■■ ... ■ ■’ ’■—.............
socker sätter ljungväxternas svampar i stånd att förarbeta
18—22 milligram luftkväve. Ehuru förhållandena för övrigt
ej är o så noga undersökta som hos ärtväxterna, kan det
svårligen betvivlas, att vi även hos ljungväxterna ha en fullt
motsvarande förening, där svampen ger den gröna växten det
kväve, som den ej kan erhålla ur den magra jordmånen, och
till gengäld av den gröna växten erhåller det socker, som den
behöver för sin organbildning och sitt arbete.
Den gamla versen
Ensam är jag som hedens ljung,
blommar tidigt och vissnar ung,
har alltså fått en ny knäck: ljungen blommar sent, vissnar
aldrig och är aldrig ensam, den har tvärtom under hela livet
en trogen följeslagare i svampen Phoma radicis Ericæ. Och
på samma sätt äro klockljungen, lingonriset, tranbärsväxten
och Andromedan numera att inrangera bland de varelser, som
höjt sig upp till det plan, där den inbördes hjälpen förmår att
besegra naturens hårda livsbetingelser.
Och dock gör man måhända klokt i att ej lägga för stor
vikt vid de ansatser till en högre moral, som där och var
uppenbara sig i naturen. Ty där borta vid torvmossen, sida vid sida
med klockljungen och Andromedan, växa även andra växter, som
övervinna torvjordens fattigdom på ett helt annat sätt, icke
genom inbördes hjälp, utan genom list och våld. Det är de
köttätande växterna, pinguiculan, utricuiarian och droseran,
som med sina raffinerade fällor och griparmar fånga allehanda
smådjur, som de sedan utsuga, och på detta sätt förvärva
det kväve, som de ej kunna erhålla ur torvmossarnas karga
jord.
Så växa i den evigt opålitliga naturen altruismens pioniärer
sida vid sida med brottets söner. Vore man barn eller poet,
skulle man nästan vara böjd för att tro, att växterna ägde en
själ, som avspeglade sig i hela deras gestalt och fysionomi.
Hur oskyldigt vacker är icke tranbärsväxten med sina gröna
revor bland vitmossan och sina rödlätta, barnsligt koketta
blommor, hur skär och drömfin är icke rodnaden hos
Andro-medans klockor, och verkar icke alla dessa ljungväxters friska
grönska under snön som en bild av enkla hjärtans trofasthet!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
