Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■’■»■■ ■ ■■■"■ 1 " ’■ .- 1 ■’■———"’ ■ i ■■-—■■■■ i\*
Carl Laurin
ej själv var inblandad. Vad hans litteratur- och konstintresse
beträffar, hade han mycket ofullständigt reda på elementa i
dessa ting, och jag kunde ej låta bli att skratta, när han en
gång sade: ”Hans Forssell, han läser Cooper om kvällarna,
jag, jag läser Faust.” Nej, det var juridiken, som var hans
drottning, vilket ej hindrar, att hans fantasi ofta skenade
som en häst. Den tyglades visserligen av hans förstånd,
liksom jag hade en känsla av att han i sina ursinnigaste utbrott
— ofta framkallade liksom Bona partes dels för att skrämma
och dels för att pigga upp hans nerver — hade i grund och
botten sig själv i sin hand.
I litteratur och konst hade han inga egna tycken. Han
hörde på vad någon högt uppsatt person ansåg, men ibland
kritiserade han på egen hand, så att det var artigast och
lämpligast att ej låtsas höra. Särskilt påminner jag mig några
dråpliga invändningar mot Liljefors’ teckning av en and, som
han utfört som en skolplansch åt förlaget. Han undvek också
helst att taga skönlitteratur på sitt förlag. Det finns ju
lyckligtvis tillräckligt mycket annat, och både vetenskapen och lagen
äro också höga livsmakter.
För teater var han dock mycket intresserad och roade
sig där med den livslust, som gjorde honom så sympatisk, då
han rekreerade sig. Med lidelse och herkulisk kraft tog han
som sin uppgift att arbeta på anskaffandet av en ny byggnad
för Dramatiska teatern i Stockholm. Man kan säga, att han,
som så ofta hade något otalt med pressen och blott — något
som jag vet, att han ej väntade — vid sin död blev beundrande
och förstående bedömd i tidningarna, arbetade i en atmosfär
av grinighet och motvilja från pressens och allmänhetens
sida. Inom sin kommitté, där han riktigt frossade i arbete,
fyllde ark efter ark med förslag, betänkanden, memorial,
kontrakt, och skötte tomtköpen, uppskattades han däremot,
och man var förmodligen ganska belåten över att de hätska
angreppen träffade honom. Jag var en gång med om att
åhöra, som själv tredje, ett par timmars föredrag för en särskilt
inbjuden journalist, för vilken Holm hade utarbetat en
”retorsions- eller gensvarsskrift emot den lögn och skamlig dikt”,
att han hade haft personliga fördelar vid tomtköpet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
