Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
het, om också allra mest då han råkade ett par kära vänner
från ungdomsåren i Skåne. Hans röst fick, då han i telefonen
talade med dessa, en värmegrad och en innerlighet, som nästan
rörde de bredvidstående, som voro vana att höra hans mera
cirklade eller hårdare sätt att tala. Han hade få vänner,
många bekanta* många fiender och ännu flera avundsmän.
Hans ofta stötande, ibland grovt ohövliga sätt att mottaga
personer, som han ansåg sig ha råd att förolämpa, framkallade
hos dessa och deras vänner ej sällan en genom åren ihållande
förbittring. Annat var det med vännerna och då man visste
med sig, att man, som en begåvad tjänsteman en gång yttrade
i ett tacktal vid en av de stora bolagsmiddagarna, ”hade
Cæsar och hans lycka med sig i båten”. Allra bäst förstod
man hans charme, när man såg honom med hustru och barn.
Han var aldrig trött, kunde ibland bli litet nervös av
överansträngning, och hade den vackra egenskapen att trivas och
”blomma” bland de sina.
Ett ord, som knappast kan nämnas i samband med Holm,
är ”blaserad”. Han gladde sig åt ett nöje som en pojke och
kastade sig in i en Hasselbacksmiddag med en förtjusning,
som det gjorde en gott att se. En gång hade han varit i Abisko
och berättade, att turisthotellföreståndarinnan hade bett
honom stanna ännu ett par dar, ”för, se häradshövdingen, om
söndag, då ha vi efterrätt”. Han skrattade åt detta, men
jag tänker han hade nog stannat, om ej något, som hade
starkare dragningskraft — arbetet — hade varit. På fester
var han gärna den sista, i samspråket litet cirklad, litet
högljudd men med lysande humör. Han kunde på natten efter
en bjudning, eller efter restaurangernas stängning, gå gata
upp och gata ned, promenerande med någon vän, och var vid
sådana tillfällen en lika minnesgod som briljant berättare.
Hade han humor ? Egentligen ej. Han var försiktig med
sin värdighet och hade väl knappast den självkritiska blick,
som behöves för en humorist.
En gång ville en synnerligen sparsam stor
tidningsut-givare, som ogärna återbetalade smålån, ehuru ganska
för–mögen, låna 300 kronor av honom. Han skickade, muntert
plirande med ögonen, vaktmästaren med en check på 3,000
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
