Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
..................................o»-..o-»..a
I regel gick kontorsarbetet som på kullager. Alla visste,
hur hövdingen ville ha det, och li vades av denna jättekraft.
Man nästan kände, hur allt växte under hans händer. På
hans egendomar gick det ej alldeles lika bra, och där rättade
sig rättaren ej alltid efter Holms ”direktiv’” och förstod kanske
inte, vad han menade med att det var ”periculum in mora”,
vilket liksom det för rättar en lättfattligar e uttrycket ”man
kan också köpa guld för dyrt” ofta användes med starkaste
eftertryck. ”Jag förstår ej det här”, sade Holm. ”Lyder ni
inte på landet? På Norstedts gör alla som jag vill.” Han
älskade sitt Brevik i alla fall men unnade sig ej ens nöjet att
någon gång dra sig tillbaka och leva några dar i stillhet på
landet. En dag var han emellertid borta till allas häpnad.
Häradshövdingen hade rest till Muskö för att köpa stutar.
Frukten frodades alltid på hans egendomar. Det blev
ordning och fart på både djur och växter. Men människorna,
som nyss sades, då det gällde landet, sade ibland nej. Då
han en gång av hjärtat förargade sig åt de massor av tistlar,
som växte i åkrarna på var sin sida om uppfartsvägen till
Lidingö Breviks huvudbyggning, utsatte han en belöning för
var säck av tistlar, som plockades av sta tar barnen. Men det
blev till hans sorg ingenting av ändå. En dag efter sin
hemkomst såg han, att tistlarna voro borta. ”Tant Anna” och de
duktiga flickorna hade hela dagen knogat i solhettan och
grävt upp trettio säckar tistlar. Då lyste och myste
häradshövdingen, rörd över detta för hans maka så karakteristiska,
energiska offerlynne.
Så såldes Brevik. Jag mötte en segerstrålande hövding
med ett mera ovanligt välfött utseende, seglande fram i
korridoren. Han höll upp händerna. ”Här och i fickorna har jag
en million i sedlar. Det är för Brevik. E n del av köpesumman
är i kontanter.” Det var en stor seger. Ett par månader,
några påstå veckor, efteråt hade en sådan försäljning ej
kunnat komma till stånd. Men då en vinterdag 1904 Norstedts
förlorade almanacksarrendet, var det en sorgedag. Väldigt
hade han talat och skrivit, utrett och arbetat för att Norstedts,
som sedan 1823, samma år som P. A. Norstedt & Söner
bildades, arrenderat almanackan, fortfarande skulle få ha arren-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
