Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Knappt ge de sig tid att sova,
de väsen, dess sköte gömmer:
en fågel i toner tömmer
sin sällhet — en vinge slår.
O, lycka, att stilla bryta
ett darrande blad, ett fjunigt,
så levande mjukt och dunigt
som fågelungens bröst,
— att smeka dess lena yta
med ådrornas fina randning,
och känna livets andning
en natt, då allt får röst.
Det prasslar i strandens alar,
det viskar från vikens vatten.
Nu sjunger den ljusa natten
sin sång i stilla dur.
Och skogen susar och talar
med stämmor förtrogna, kära.
Jag kommer så sällsamt nära
ditt hjärta, mor natur.
* * *
NU DOFTAR RÅGEN.
En åskby kom och gick — och himlabågen
är åter ren, dess klarhet speglar vågen
i aftonsömnig älv. — Nu doftar rågen.
Så långt jag ser i teg vid teg den susar.
En sakta vind dess blågrå yta krusar
i lätta vågor, och dess doft mig rusar.
Den ger mig sommarsjälen uppenbarad:
dess ljusa kärlek, skyggt för natten sparad,
i doften strömmar, frigjord och förklarad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
