Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hur sällsamt — fast främling boren
hos dig slog ändå jag rot.
Du läkte de sjukaste såren
med glömskans helande bot.
I ensamma år av pina
och tryckande tankars brand
med mjuka trådar och fina
vid dig mitt hjärta du band.
I nordmannens ådror rinner
en droppe tavasteblod —
en glöd i mitt hjärta brinner,
vars ursprung jag ej förstod.
Bland stämmor från väster och öster
som locka åt alla håll
förnimmer jag sällsamma röster
av mäktiga tavasttroll.
Och trollsången dårar och söver
på mumlande mollmelodi:
”det är mark, det är grund du behöver,
det är jord att slå rötter i,
det är friden i ensliga byar,
det är lugnet i tigande tjäll,
det är glansen av glödande skyar
en susande senhöstkväll!”
När långsamt min kärra rullar
på folktomma vägar fram,
där Tavastlands taggiga kullar
stå mörka med kam vid kam,
när jag låter mig långsamt föras
allt längre från livets hot,
då känner jag sinnet röras,
hur än jag kämpar emot.
Där stiger en dimma från fälten,
det suckar i sovande trän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
