Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vår moder, den heliga Jorden,
bär stygga och skymfliga sår.
Sitt kretslopp Tiden fullbordar mot mål, som ej blicken kan
fånga,
när urtidskrafterna brottas
och rymden är rökfylld och skum.
För hustru och husfolk och hjordar gör herden musik i sin
grottas
sin senfunna fristads trånga
och lågvälvda fängelserum.
”Säg, spelman, har du ej öra att jordskalvens åskdunder höra?
Vi slipar du småsångers smycken
vid dånet av stormarnas kör?
Vem tror du att tonerna hela? Hur kan du sitta och spela?
Vi slår du ej, herde, i stycken
din pipas bräckliga rör?”
”När stockelden slocknande flämtar och skuggorna tätna oeh
skrämma,
när väntan blir ångest och pina
och grottan tryckande trång —
min tröst och min själsro jag hämtar ur vasspipans viskande
stämma.
Jag spelar mig och de mina
till lättnad och lisa en sång.”
(Hösten 1918.)
❖ * *
SIESTA.
Skydd mot sommarsolens bloss
lagerlundens lövvalv skänker,
och vi vila, sorglöst trötta,
vid en brunn vars stråle stänker.
Varför tala?
Orden äro grå och nötta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
