Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svearne taga härdeliga emot dem, och manskap faller för
bägge-dera. Men efter som folk föll för Daneme, kom annat och
mera till ur häraden, och dessutom lades till med alla de
skepp, som i grannskapet voro. Drabbningen lyktar så, att
der föll Ottar konung och mesta delen af hans manskap.
Daneme togo hans lik, flyttade det till lands och lade det
upp å en hög, samt läto odjur och korpar der rifvas om
liket. De gjorde af trä en kråka och sände till Svithjod,
sägande, att deras konung Ottar icke var mera värd: de
kallade honom sedan Ottar Vendelkråka. Så säger Thjodolf:
Under örnaklor
Ottar föll,
den dugelige,
för Daners vapen;
å Vendel vardt
den vise1 klöst
af här-gamen1 2
med blodig fot.
Jag vet att Vötts
och Fästes verk
som saga gick3
om Svenska4 folket.
Féll Ottar
und ara greipar,
duganligr,
fyrir Dana
vápnum,-pann her^gammr
hrcegwn fceti
viti borinn
á Vendli sparn.
Pau frå ek verk
Vötts ok Fasta
Samskri þióð
at sögum ver da,
1) Isl. viti borinn, den som ir boren med el. till vett, vishet, d. ä,
Ottar, såsom en gudarnes ättling; icke vitz borinn: rältadt efter andra
handskrifters läsarter.
2) Isl. ker~gammr, ra., här-gam, d. ä. korpen, eller den fogel, som
får sin föda på slagfälten.
3) Isl. at sögum veröa, eg. varda till sagor, till en bånlig förtäljning,
likasom man nu säger «blifva till en visa«.
4) Isl. Sœnskr, adj., Svensk, står för ett äldre Svomskr (då Isl. icke
tol v framför <b)% Man har ofta försökt att förklara de utan tvifvel
be-fTyndade orden Sviar, Svi-þiód och Svoenskr; men det kan icke ske
tillfyllestgörande med mindre, att man med det samma kan förklara alla de
olika former, under hvilka roten visar sig, och dit böra då ej allenast
Nordiska, utan äfven alla Germaniska och derifrån hemtade Latinska, t
ex. T. Schweden, A.-Sax. Sveon (g. Sveona), m. pl., Svear, Suiones
(Ta-citus), Svethans (Jornandes), (?) (Strabo), m. fl. Grimm (Gesch.
d. Deut. spr., s. 745) tror Sviar komma af Isl. svida, bränna, Sv. svedja,
ocb der fö re betyda gränsboar; andra antaga samma rot med betydelsen:
de svedjande (liksom icke detta namn skulle vara mycket äldre än detta
slags jordodling! — och dessutom, odlade icke andra den tidens folk på
samma vis?). Munch (Det Norske Folks bist., 1. s. 45) säger: «Hvad
Svearne angaaer, kjender man endnu ikke ret betydningen af deres navn,
heller ikke synes det i dette (oprind. Svipar, Got. Svipans) at ligge nogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
