Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
samt dennes mðg konung Hjörvard, satte stämma sins emellan,
råkades och gjorde sins emellan frid. Denne frid skulle dem
emellan stända medan de tre konungarne lefde; och vardt
detta bundet med eder och trygda-löften’. Våren efter for
konung Granmar till Uppsala att blota, såsom sedvänja var
mot sommaren, pä det att frid skulle vara. Dä föll spänen
(spådomen)- för honom så, att han icke monde länge lefva:
for han derpå hem till sitt rike.
43 Kap.
Konungarne Granmars ocli Iljörvards död.
Om hösten efter foro konung Granmar och konung
Hjörvard , hans måg, att taga vetsla vid sina gårdar å en ö, som
Sile ;Sela-ön)3 heter. Och när de voro vid vetslan, kommer
konung Ingiald dit en natt med sin här, tog hus ä dem4 och * 2 3 4
O Trygda-löften, try gghetslöften, texten har trygöum, dat. pl.
2) Isl. fkU hönum på spänn. Detta är ett ganska vnärkellgt ställe,
emedan, om den första läsarten är rigtig, man moste. öfversälta det så;
då föll spå nen för honom (nl. så), att han icke monde länge lefva. Man
skulle således här hafva ett bevis för, att den spån-kastning för att utröna
ett kommande Öde, som ännn är eller åtminstone för ej länge sedan varit
i bruk pä flcre ställen i Sverige, leder sitt ursprung från den äldsta
hedendomen i vårt land: man uttydde nämnligen gudasvaret efter spånens
olika fallande. I en annan bandskr. står sponn (I. spónn), hvilket är
samma ord som spänn, pl. spœnxr, ro. — En tredje handskr. har spdin,
def. af spdf pl. spär, f., spådom; men sannolikt är den första läsarten
den ursprungligare. ^
3) Isl. SiU I. Sili, härmed menas troligtvis Sela-Ön i Mälaren vid
Södermanlandssidan; Sela kunde vara gen. pl. af ett fornt sil = Norrl.
sel (bvaraf alla de Norrl. namnen Ram-sele (Hrafn-sil) Sor-sele,
Sel-ån-ger, (ford. SU-angur), Dal. sil och sildr, n., lugnvatten i en elf (af s i I a,
framsippra), hvaraf Siljan, Dal. Silin, m. def. (acc. Silän, dat. SUäm).— Högst
osäkert tör det dock vara, om detta Sili, Sela-ö, menas med orden på
Runstenen vid Valbo i Gästrikland (Liljegr. 1050): Ibium — varhaupink
Helsana uk vant Selalant dia. Ovissbeten härom är så mycket större, som
inskriften innehåller språkfel ocb kanske icke är rätt läst; ja, hon är ej
ens rätt aftryckt bos Liljegren efter Bautil. Sannolikare tyckes det i alla
fall vara, att bär är fråga oro Sela-Ön (eller kanske någon ort i Finnland?!),
än om det Danska Seland.
4) Tog hus å dem, anföll dem i huset; se not. 4, s. 44.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
