Offentlig och enskild hjälpverksamhet band med det ökade fattigvårdsbeliovet, som framträdde jämsides med den inbrytande industrialismen, blev frågan om hemortsrätten ett viktigt kommunalpolitiskt spörsmål. Kommunerna lia velat hindra inflyttning av personer, som befarats skola falla fattigvården till last och förorsaka dem utgifter. Härvidlag stod industriens och det stora jordbrukets behov av arbetskraft gentemot den bofasta bondebefolkningens intressen. Sedan fram mot mitten av 1800-talet mera vidsynta idéer på fattigvårdens område börjat tränga igenom och även präglat de lagliga föreskrifter, som på den tiden utfärdades, tillkom såsom en reaktion häremot efter nödåren i slutet av 1860-talet, under vilka fattigvårdskostnaderna på ett oroväckande sätt sprungo i höjden, 1871 års fattigvårdsförordning, vilken utmärkes genom stark begränsning av området för den obligatoriska fattigvården, d. v. s. de fall, i vilka fattigvårdsstyrelse har skyldighet att lämna hjälp. Enligt förordningen ägde fattigvårdssamhälle på landet att med avseende på fattigvården i dess helhet eller viss del därav fördela sig i rotar (roteindelning), med åliggande för varje rote att själv besörja sin fattigvård. 1871 års fattigvårdsförordning blev gällande nära ett halvt århundrade. Den har klandrats mycket för sin hårdhet, helst sedan dess bestämmelser blivit föremål för en synnerligen sträng tolkning av myndigheterna. Många fall av verkligt nödläge föllo utanför lagens gränser. Vidare klagades över bristen på sakkunnigt och effektivt övervakande av fattigvårdens handhavande, de invecklade bestämmelserna om hemortsrätt, ojämnheten i fattigvårdskostnadernas tryck i olika kommuner, de med rotesystemet förbundna olägenheterna o. s. v. Svåra missförhållanden på fattigvårdens område nådde tid efter annan offentligheten och upprörde allmänna opinionen. En kraftig reformrörelse växte fram, i främsta rummet ledd av en inom Centralförbundet för socialt arbete 1905 tillsatt kommitté och av Svenska fattigvårdsförbundet, som bildades vid den första allmänna svenska fattigvårdskongressen 1906. Kungl. Maj:t tillsatte 1907 en kommitté att utarbeta förslag till ny lagstiftning om fattigvården och om lösdrivares behandling. På grundvalen av dess förslag utfärdades 14 juni 1918 nu gällande fattigvårdslag, vari en del ändringar vidtagits, de viktigaste vid 1926 års riksdag. Fattigvårdens allmänna organisation och omfattning. Enligt 1918 års lag om fattigvården är det fortfarande kommunen, som utgör fattigvårdssamhåUe, d. v. s. i första hand har att ombesörja och 158