Offentlig och enskild hjälpverksamhet är i fara att bliva vanartat; c) barn under 18 år, som befinnes vara så vanartat, att särskilda uppfostringsåtgärder krävas för dess tillrättaförande. Vid ifrågasatt omhändertagande för skyddsuppfostran böra vidtagas vissa förebyggande åtgärder, så att ett skiljande från hemmet ej sker förrän det visat sig omöjligt att på annat sätt vinna rättelse. Innan beslut fattas om omhändertagande, skola föräldrarna beredas tillfälle att yttra sig, och likaså barnet, om det fyllt 15 år. Erhålles ej föräldrarnas samtycke till beslutets verkställande, skall detsamma underställas länsstyrelsens prövning. Straffmyndighetsåldern är 15 år, och skola ungdomar i åldern 15—18 år, som gjort sig skyldiga till brott, behandlas enligt särskilda bestämmelser i strafflagen. Härav följer att konflikt kan komma att uppstå mellan strafflag och barnavårdslag. I stället för åtal vid domstol finnes möjlighet att tillgripa den ofta lämpligare utvägen med anmälan till barnavårdsnämnden i och för skyddsuppfostran; sådan uppfostran får dock aldrig stå i vägen för verkställighet av domstols beslut om straff eller tvångsuppfostran. Samhällsvård skall beredas nödlidande, sjuka och värnlösa barn, nämligen: a) barn under 16 år, som vistas hos föräldrarna och på grund av deras sjukdom, liknöjdhet eller oförmåga eller eljest i hemmet rådande förhållanden är utsatt för nöd utan att likväl förutsättningarna för skyddsuppfostran föreligga; b) barn under 16 år, som till följd av kropps- eller sinnessjukdom, vanförhet eller annan kroppslig eller andlig svaghet är i behov av särskild vård utom hemmet, som ej kan beredas av föräldrarna; c) barn under 16 år, som är i behov av vård på grund därav, att föräldrarna övergivit barnet eller avlidit. Förutsättning för sådant omhändertagande är, att nödtillståndet icke annorledes avhjälpes samt ifråga om a) och b) att föräldrarna medgivit omhändertagandet. Med avseende å behandlingen av omhändertagna barn har givits ett allmänt stadgande, att »barnet skall erhålla erforderlig vård ävensom sådan uppfostran, som är ägnad att göra det till en duglig samhällsmedlem». Åtgärderna för dessa barn måste givetvis bli mycket olika. För det barn, som icke är vanartat, skall nämnden i första hand söka utackordering i enskilt hem »hos personer, rörande vilkas lämplighfet och förmåga att uppfylla de skyldigheter, som för vart fall åligga dem, nämnden genom föregående undersökning gjort sig förvissad». Finnes ej sådant hem att tillgå, eller föranleda särskilda omständigheter, att I 69